- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
312

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20, 16 Okt. - Om vanförevård ur pensionsförsäkringssynpunkt. II. Höftledsluxation.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under det attbehandlingen i äldre år är praktiskt taget
utsiktslös.

Pensionsstyrelsen har visserligen för närvarande ej
befogenhet att omhändertaga barn i småbarnsåldern, men
kostnadsfrågan spelar i dessa fall en mycket underordnad roll,
då ortopediska bandage ej ifrågakomma och barnen mellan
omgipsningarna kunna vistas i sina hem. Under de högst
2 månader, som barnen nödvändigt behöfva vistas vid
anstalten, belöpa sig kostnaderna i regel endast till 50 öre per
dag för föräldrarna eller eventuellt kommunen.

*



I de ansökningshandlingar, som inkomma till pensionsstyrelsen
för fall behäftade med följder af försummad höftledsluxation,
uttalas ofta stor tveksamhet och motsatta uppfattningar
om graden af nedsättning i arbets- och försörjningsförmågan.
Man finner formuleringar som följande:
"skulle ej kunna antaga anställning som tjänarinna, där större
fordringar kunde ifrågakomma" och i motsats därtill "beslöt
nämnden att såsom sin mening uttala, att sökanden är till
arbete varaktigt oförmögen".

Orsaken till dessa motsättningar i uppfattningen torde
delvis ligga däri, att symptomen och besvären i hög grad
växla. Som regel torde den först citerade uppfattningen
träffa det rätta.

I det senare fallet anförde pensionsstyrelsens ombud
besvär öfver nämndens beslut och anbefallde sjukvårdande
åtgärders vidtagande, hvilket i dessa fall är liktydigt med
beredande af utbildning i lämpligt yrke.

Läkare använda ibland uttryck som: "hennes
arbetsförmåga är och förblir i mycket hög grad nedsatt".

Att arbetsförmågan i sin helhet som regel är nedsatt är
riktigt. Graden af nedsättning växlar emellertid allt efter
det arbete, som skall utföras.

Dessa tillstånd utan andra komplicerande sjukdomar
kunna endast i sällsynta fall anses betinga invaliditet i
pensionslagens mening. I för deras tillstånd lämpligt arbete,
hvilket alltså ej fordrar mycket stående, gående eller bärande
af bördor, nå de som regel mer än 2/3 af vanlig
arbetsförmåga. Då arbetsförmågan ej bestämmes endast af det
kroppsliga tillståndet utan äfven af intelligens och viljekraft, finner
man tillfällen, där en person med ett dylikt fel äfven i
arbete, som fordrar relativt mycket stående och gående, har
t. o. m. mer än normal arbetsförmåga.

Som regel skulle utbildningen i ett lämpligt yrke kunna
försiggå i hemtrakten. Men i ett stort antal fall föreligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free