Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20, 16 Okt. - Några erfarenheter angående digifning. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar 1,000 gm per dygn; således mer än tillräckligt. Moder
och barn utskrefvos till ett spädbarnshem.
Flera likartade fall har jag lyckats genomföra.
Jag öfvergår nu till exempel på fall i hvilka det lyckats
få en digifning i gång afsevärd tid efter förlossningen, fastän
det aldrig gjorts försök med bröstnäring, utan där barnet
från böjan fått flaska.
Fall 3. 1:sta barnet, fullgånget. Födelsevikt 3,400 gm.
Barnet ansågs "så duktigt, att det ej behöfde bröstmjölk".
Utackorderades 2 dagar gammalt. Sjuknade i barnkolera
vid 3 veckors ålder – 2 dagar före inkomsten. Var
synnerligen medtagen, hudfärg gråblek, blåaktig, fontanell insjunken,
hull reduceradt m. fl. symtom.
Efter svält små, stigande kvantiteter ammjölk, urmjölkad.
Till moderns bröst lades ett annat, friskt barn. De första 5
dagarna var moderns bröstmjölk = 0. Sedan kommo till en
början ytterst små men så småningom stigande kvantiteter
mjölk. Efter 3 veckor var kvantiteten 550 gm d. v. s. i det
närmaste tillräckligt för barnet. Barnet tillfrisknade efter en
månads sjukhusvistelse och båda utskrefvos till hemmet, där
amningen fortsattes.
Fall 4. E. G., 1:sta barnet, fullgånget. Födelsevikt
3,700 gm. Fick aldrig bröstet utan uppföddes med olika
sorters mjölk- och gräddbiandningar. Inkom efter en månad
med symtom af kramp i nedre magmunnen. Vikt 3,050 gm.
På grund af barnets nedkomna tillstånd fick ett annat barn
dia modern (täta försök). Under de första tio dagarna
resulterade detta endast vid ett par tillfällen i mätbara mängder
(10 gm). Men sedan började mjölkafsöndringen så
småningom komma i gång – efter 15 dagar öfver 100 gm och efter
80 dagar 1,000 gm per dag.
Barnet fick i början Kellers maltsoppa men efter 2 veckor
fick det börja dia af sin mor med efterföljande doserade
tilläggsmål. Så småningom förbättring.
Dessa båda sistnämnda fall visa således, huru det
lyckades få en tillräcklig bröstmjölksekretion i gång hos mödrar,
som aldrig förut ammat – och detta respektive 3 och 4
veckor efter nedkomsten.
Sjukhistorierna visa äfven en annan sak. Man får ej
anse saken förlorad, därför att försöken de första dagarna
ej synas gifva något resultat. Först efter några dagar
kommer afsöndringen i gång och till en början med minimala
kvantiteter, som så småningom ökas. Detta är typiskt.
Dessa fall äro ej enstaka, utan jag har gjort liknande
erfarenheter i andra fall. I en del fall misslyckas försöken,
d. v. s. mjölkkvantiteterna blifva så små, att de ej praktiskt
betyda något.
Huru ofta sådana försök som de nämnda lyckas, kan
jag ej meddela några statistiska siffror på. Sådana skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
