Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, 1 Nov. - Några erfarenheter angående digifning. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, som ej är i tillfälle att observera ett antal större
späda barn, kan lätt inponeras af ett eller annat lyckadt
resultat af artificiell uppfödning. När det går så bra i ett fall,
hvarför kan det ej gå lika bra i ett annat och i många andra
fall – om den artificiella uppfödningen sköts enligt den
moderna konstens alla regler? Har så iakttagaren till på köpet
varit med om ett eller annat fall där åtskilligt trassel
förekommit under bröstnäringsperioden för att lämna plats för
en lugnare och jämnare utveckling, sedan man väl öfvergått
till flasknäring – sådana fall finnas också – kan det ligga
nära till hands att tvifla på bröstnäringens påstådda stora
företräden. Det kan då vara frestande att på basis af
dylik erfarenhet draga en allmän slutsats, att bröstnäringen
numera kan med fördel ersättas af den artificiella. En sådan
uppfattning är emellertid helt säkert oriktig och farlig. Detta
visas i stort sedt redan genom den vida öfvervägande
dödligheten hos flaskbarn i jämförelse med bröstbarn.
Hvarpå beror då den naturliga uppfödningens
öfverlägsenhet? Omkring den frågan har uppstått en hel litteratur
och det är ej min mening att diskutera de komplicerade
faktorer, som kunna spela in, och de i viss mån olika svaren
på frågan.
Det är egentligen endast en synpunkt härvidlag, jag
skulle vilja framhålla, visserligen icke någon ny sådan, men
ett förhållande, som synes mig särskildt viktigt och icke
alltid tillräckligt beaktadt. Och det är detta: immuniteten
mot ett stort antal sjukdomar är hos bröslbarnet en annan
och vida kraftigare än hos flaskbarnet. Det är, kan man
säga, ingenting annat än den gamla erfarenheten, att
motståndskraften mot sjukdomar är större hos bröstbarnen.
Men innebörden i denna erfarenhet framstår numera
klarare.
De vanligaste och praktiskt taget betydelsefullaste
infektionerna under den späda barnaåldern äro svalg- och
näsinfektionerna, de s. k. förkylningsjukdomarna. En märklig
egenskap hos dessa infektionssjukdomar, som kommer till
synes under den späda barnaåldern och under vissa
omständigheter, är denna: dessa sjukdomar inverka ofta på hela
organismen på ett vida allvarligare sätt än hos äldre barn och
vuxna. Ett bröstbarn reagerar kanske på en akut
nässvaljkatarr med litet symtom på störd matsmältning och ett snart
öfvergående viktsstillestånd, men därvid stannar det vanligen.
Hos det späda flaskbarnet återigen blir återverkan på
allmäntillståndet ofta betänkligare. Symtomen kunna blifva
allvarliga diarréer och hela sjukdomsbilden kan få
karaktären af en allvarsam, lifsfärlig näringsrubbning.
Det synes mig uppenbart, att vi uti denna minskade
motståndskraft mot diverse infektioner och särskildt
infektioner af den ofvannämnda arten, ha att söka visserligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
