Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, 1 Juli - Badfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 HÄLSOVÄNNEN, N:o 7
Ur Gunnar Cederschölds bok »Inf ödingarna på Manhattan», 1916.
vill jag anföra följande, sid. 139: »Hvad som isynnerhet kommer
oss européer att rodna öfver våra barbariska renlighetsbegrepp,
är den amerikanska principen, att ’ett sofrum utan badrum är intet
sofrum’. För amerikansk medelklass och of verklass är det den s j älf
-klaraste sak. Också en arbetare skulle aldrig tänka på att hyra en
lägenhet utan badrum. På de största hotellen i New-York tror jag
knappast det finns rum utan privat bad».
Hur det är i Amerika, hörde jag nyligen af en intelligent
skärgårdsbo, som tillbragt 26 år i det stora landet i Väster. Han
omtalade att han i staden New-York för en hyra af 16 å 17 dollars i
månaden (ungefär där lika mycket som motsvarande siffror i kronor
hos oss) som kroppsarbetare hyrde 4 rum och kök, vattenklosett
och badrum med stort porslinsbadkar, samt varmt och kallt vatten
i köket. Varmt badvatten erhöll han från sin egen spis, då man
eldade i den, Från en vattenbehållare i spisen gingo rör, som ledde
vattnet till badkaret. Alla de nya husen i New-York, där
kroppsarbetare bodde, hade samma förmåner. Han berättade vidare, att
litet h var s t ans i Ne w-York funnos offentliga duschar med varmt
och kallt vatten, där anordningen var riktigt fin, betjäningen
uppmärksam, och där vissa dagar i veckan det var afgiftsfritt tillträde
för män, andra dagar dito för kvinnor, under det somliga dagar
inträdesafgift erfordrades. Alltså: kroppsarbetarna i Ne w-York
’ bodde rymligt, hade billig hyra och hade praktiskt taget oinskränkta
badmöjligheter, som de också utnyttjade.
Det är tydligt, att vi kunna lösa badfrågan, om vi vilja. Och lika
tydligt är att vi måste göra det, och göra det med skyndsamhet.
Tuberkulos f rågan har absorberat mycket af vårt intresse. De
dyrbara s anat or ie byggnadernas anläggande har med all rätt kraft
stora utgifter af stat och landsting. Men detta får ej hindra en lika
viktig sak, badhusfrågans lösning.
För landsbygden är typen gifven. Det gäller att inrätta badstugor,
där man .kan få svettbad, där många kunna bada samtidigt vissa
baddagar, och där baden äro mycket billiga. Här gäller det
egentligen att utföra de af vår förtjänstfulla kollega dr Nils Englund
framlagda tankarna och eftergöra hans i gärning på flera ställen
omsatta förslag.
Den genuina finska badstun förefaller måhända oss nutidssvenskar
en smula rå och primitiv. Under fyra resor i Finland har jag
öfver-tygat mig om att så icke är fallet. Det är blott ett par, men mycket
viktiga observanda: vattnet som slås på de uppvärmda
kullerstenarna för ångbildning bör vara varmt. Vidare bör piskning med
b j or klöf sk västen - insamlad före midsommartiden - ingå som
integrerande beståndsdel i badformen. Denna blir då en sannskyldig
njutning och af en helt annan effekt än f. n. hos oss. Detta urgamla
svenska ’båd, som från medeltiden in på 1800-talet hade burskap
i hela vårt land liksom fortfarande i Finland, bör med all kraft på
upplysningens väg åter inarbetas hos oss. Ordet »risbustu», som mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
