Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, 1 Sept. - Luft och vatten. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 HÄLOSVÄNNEN, N:o9
"finns förståndiga lärare också, förståndiga i »folkets» ögon, hvilka
äro rädda om fönsterrutorna och barnen, som få lefva röfvare i
skolsal och kapprum under rasten. Jag känner också några sådana
utmärkt förståndiga lärare, som gå med ytterrock och galoscher på
inne i 20° värme, och lärarinnor, som ha på sig allt gammalt de
äga!
Det är för märkvärdigt, att det skall vara så svårt få in i
folkmedvetandet och främst in i hela lärarkårens medvetande, att det
inte existerar någon väderlek i det här landet, som skäligen bör
dispensera skolbarnen från skyldigheten och rättigheten att hvarje
rast sticka ut näsan i det fria och få en munfull luft. Jag medgifver
som en möjlighet, att det kan gifvas tillfällen, då 10 eller 15 minuter
kanske kan bli för mycket - ehuruväl jag besökt skolor, där
samtliga barn varit ute hela rasten i 35 ° köld. Men någon minut under
rasten måste barnen ut, hur kallt det än kan vara. Det kan aldrig
vara för mycket begärt och kan realiseras öfverallt. Regel skall
vara, att alla barn måste ut under hela frikvarten; det ankommer
på läraren att i hvarje särskildt fall afgöra, om skäl föreinnes
för en inskränkning af vistelsen ute. Hvad säga de räddhågsna
lärarinnorna om följande situationsbild från en liten småskola i
obygden: Det hade varit snöstorm under natten, så att endast
hälften af barnen hade kunnat ta sig fram till skolan och ännu
blåste det hårdt i 30° kyla. Med pust och möda lyckades jag ta
mig fram på de igendrifna vägarna. Barnen från skolbyn voro
förstås alla närvarande. När lektionen var slut, gingo två barn och
öppnade var sitt fönster till korsdrag, så att snön yrde rakt genom
rummet, och därefter troppade småttingarna tyst ut i blåsten och
kölden. Ute blef det fart i dem vill jag lofva! De skenade åstad till
närmaste granngård och kapplöpte tillbaka också och sutto efter
två minuter stilla på skolbänkarna igen och hvilade sig, tills rasten
var slut. (»Afklädningsrum» fanns inte). Temperaturen i skolsalen
hade under de två minuterna sjunkit från 16 till 14° men steg
genast igen. Lärarinnan förklarade, att det hade gått barnen så i
blodet att de skulle ut hvarje rast, hur vädret än var, att det
aldrig föll dem in att krångla. Hon behöfde inte alls bråka med dem,
och föräldrarna bråkade inte med lärarinnan, därför att de dels
visste, att det inte tjänade något till, oc,h dels sett, att barnen
verkligen inte togo någon skada. Det här var som sagt småsJcolebarn
och storm i- 30 °! Tänk då så uppbyggligt att under vackra soliga
vinterdagar med 15-20° i folkskolor få höra, att lärarna och
lärarinnorna ’int ha hjärta’ att köra ut barnen i ett sådant hundväder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
