Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vaccinationsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N :o 3
epidemi förut haft kopporna, ehuru detta av lätt förklarliga
grunder är sällsynt. I Nörwich under epidemien 1818-19 voro ay
603 sjukdomsfall 297 sådana för andra gången, i Kristiania voro
1825 av 119 sjuka 45 fall för andra gången. Vi se således, att
Pearsons sats n :r i behöver åtminstone väsentligt reduceras,
varigenom också vaccinationsskyddet väsentligt reduceras.
2) Vad Pearsons andra sats angår, att den som haft kokopporna
ej kan erhålla smittkopporna, så må det först erinras om, att även
de mest ensidiga vaccinationsivrare medgiva, att vaccineringen
erbjuder mindre skydd än kopporna själva. För övrigt erkänna
de endast ett kortvarigare skydd numera. De millioner
vaccinerade, som fått kopporna, må väl för övrigt få anses vara
vittnesbörd nog för satsens ohållbarhet.
3) Vad Peafsons tredje sats beträffar, att den som haft
smittkopporna ej kan få kokopporna, så konstaterade man redan under
vaccinationens första år, att de båda sjukdomarna kunna to. m.
utvecklas samtidigt hos samma person, varigenom falskheten hos
denna hypotes ådagalades.
4) Vad slutligen Pearsons fjärde sats beträffar, att den som haft
kokopporna icke kan få kokopporna för andra gången, så är det
nog att erinra om omvac ornering en. De millioner omvaccineringar,
som skett och ske t. o. m. några veckor efter föregående
vaccinering, bevisa satsens ohållbarhet.
Trots alla dessa solklara motbevis söka vaccinationstvångets
upp-rätthållare ännu i dag att vingla med dessa gamla satser såsom
experiment och erfarenheter, som ha något värde för
tvångsvaccineringens bestånd. Att söka fullständigt upprätthålla dem, vå^a
de visserligen icke, men att erkänna deras falskhet våga de icke
heller. De söka reda sig med en del allmänna fraser och sofisteri.
Och det reder man sig långt med, då man är "auktoritet".
Det stora huvudbeviset för vaccinationen var emellertid det
förhållandet, att de som ympats med vaccinkoppor ej voro mottagliga
för smittkoppor, då dessa inympades. Tusentals sådana ympningar
företogos under ett par år. Det var dessa experiment, som gåvo
vaccinationen vind i seglen, och än i dag gälla de för
vaccinationstvångets vänner såsom bevis. De som studerat
originalhandlingarna, Crookshank och Chreighton m. fi., anse dem värdelösa.
Oavsett att falskheten hös dessa bevis ådagalagts genom hund,’*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
