- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 41, 1926 /
192

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta. VIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sockervän. Som de flesta sockerätare hade han motvilja för
grönsaker, särskilt råa sådana. Naturligtvis led han mycket av
förstoppning, isynnerhet som han i samklang med den förhärskande
åskådningen försökte att nära sig kraftigt, i det att han åt
lättsmälta och lätlösliga saker och sorgfälligt undvek grova grönsaker,
mörkt bröd m. m. Han4 försökte att hålla öppet Uv genom retande
avföringsmedel, salter m. m. och företog sig så gott som ingen
rörelse i friska luften.

Jag efterhärmade dessa min faders felaktiga vanor. Jag blev
likaledes en stor van av socker och andra sötsaker, och min fader
uppmuntrade mig att äta riktigt mycket därav. Liksom min fader
var jag ej noggrann med regelbunden avföring. Tvärtom, jag
var stolt över att jag, om jag önskade, under lång tid förmådde
undertrycka mina behov. Man hade icke talat med mig om
välsignelsen av kroppsrörelse i fria luften. Jag led naturligtvis inom
kort av förstoppning och tog liksom min fader min tillflykt till
regelbundna avföringsmedel.

Under tidens lopp började jag lida av självförgiftning. Min
mage kom i oordning och jag blev nödsakad att taga min tillflykt
ej blott till avföringsmedel utan även till medel för att förbättra
min matsmältning. Grovtarmens beständiga överlastning ledde
sannolikt till hopklämningar av tarmen, därför blev min
förstoppning alltjämt svårare. Ständigt måste jag intaga nya och
starkare avföringsmedel, och jag har på detta sätt under åratal plågat
mig med giftiga preparater, som retade tarmen. Utan tvivel
hade de hårda exkrementmassorna rispat eller sårat tjocktarmen
på de punkter, där exkrementmassorna tillbakahöllos genom
tarmens hopklämning. De uti laxérmedeln förefintliga retande
gif-terna gjorde naturligtvis dessa sårskador ännu sämre.
Förstoppningen lade även hinder i vägen för passagen av tunntarmens
innehåll. Det inträdde sönderdelningar. Sönderdelningsämnena
kommo i blodströmmen och därigenom i kroppens system. Jag
hade naturligtvis en gulaktig, jordfärgad hy och såg ofta ut så
som jag varit allvarligt sjuk i gulsot. Under åratal hade jag
intagit de starkaste och giftigaste avföringsmedel, i synnerhet
sammansatta alointabletter, av vilka var och en innehöll ett centigram
stryknin. Den kroniska förgiftningen av mitt system försvagade
mig mer och mer. Enär jag kände mig slapp, drack jag stora
kvantiteter av utomordentligt starkt och sålunda giftigt té och kaffe.
Förutom de starka avföringsmedlen och de aptitretande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1926/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free