Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuberkulos och värmebehandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 HÄLSOVÄNNEN, N :o 12
fallen, kort sagt, hon kom till mig i tröstlös sinnesstämning.
Läkarna i hennes hemort hade sagt: "här finns ingenting att göra."
Jag måste erkänna att även jag blev förskräckt, när jag fick se
struphuvudet. Patienten var liten och mager, men jag hade den
känslan och intrycket att hon var tämligen seg, vilket ofta är
fallet med fruntimmer, och därför tändes genast hos mig en känsla
av hopp, vilken snart också meddelade sig åt patienten. Det var
förvånansvärt, huru väl denna patient föredrog värme. Heta
omslag på bröstet, varigenom hon kom i stark svettning, passade
henne synnerligen väl. Man såg från den ena månaden till den
andra, huru tillståndet blev bättre, och snart blevo stämbanden åter
rörliga. Trots värmebehandlingen gick hon ännu fyra månader
med feber. Vi skickade henne sedan till södern, och se, hon blev
alldeles frisk, kan arbeta, gläder sig åt livet och kan tala som en
frisk människa.
Sjukhistoria 2. D:r Wilh. Winsch skriver år 1911: "Först för
8 år sedan prövade jag på mig själv nyttan av varma bad, sedan
jag haft den olyckan att ådraga mig en svår likförgiftning. Vid
obduktion av ett tuberkulöst lik hade jag fått en 2 cm. lång rispa
i vänstra handens långfinger och det hade kommit stinkande
tuberkulöst bukhåleexsudat i såret. Därigenom uppstod i såret en
äkta lupus, som till en början icke alls ville läkas genom
naturliga läkemetoder. Tvärtom började tuberkulosen sprida sig i hela
kroppen. Armen blev allt värre och värre, lymfkörtlarna i
axelhålan började svullna och jag hade litet emellanåt feber. En
tjänstaktig knivälskande kollega ville vara nog vänlig att skrapa
ren axelhålan, vilket jag tacksamt avböjde. Sedan bildades mitt
i korsryggen, just där ryggen upphör att kallas med sitt
anständiga namn, en tuberkulos svulst av ett femmarksmynts storlek.
Det allmänna tillståndet försämrades mer och mer. Jag blev allt
blekare och blekare, fick sjukligt klara och stora ögon och
mag-rade påfallande. Jag vände mig till flera kolleger, men ingen
kunde hjälpa mig. Jag hjälpte mig sedan själv och det var en
liten avhandling av Maximilian Mehl i Oranienburg om solens
läkande kraft, som först ledde mig in på den rätta vägen. Såret
i fingret läktes snart genom solljus koncentrerat i en
samlingslins. Den stora svulsten i ryggen lät jag Maximilian Mehl själv
bränna bort. Därigenom uppstod ett brännsår med stark
var-avsöndring, vilket på grund av sitt ogynnsamma läge vållade stora
svårigheter vid läkningen. Då såret gick upp vid rörelser, så lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
