Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronisk morfinism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N :o 9 163
enskilt fall. Morfinisterna kringgå denna paragraf utan
svårighet eller tränga sig igenom den. Deras bästa hjälpare äro
härvidlag vissa läkare, särskilt de som lida av morfinism. Lewin
och Kraepelin anse, att varje läkare som lider av morfinism bör
berövas Jus practicandi (rätten att utöva praktik) ända tills bevis
förebragts att han är vaiaktigt och fullständigt botad, en sak som
visserligen är lättare att fordra än att verkställa! Läkarna böra
göra det till fast grundsats att vid alla kroniska sjukdomar blott
då tillgripa morfin när de äro absolut obotliga och leda till döden.
Men även i dessa fall och likaså vid akuta lidanden bör morfinet
blott då och så länge som det är oundgängligen nödvändigt givas.
Att behandla enkla nevrasteniska och hysteriska besvärligheter
med morfin måste obtingat stämplas som ett konstfel av läkarna.
Slutligen är det samvetslöst att under vilken förevändning det
vara må giva en patient en morfin^pruta eller morfinlösning till
eget bruk i handen och att överhuvud taget föreskriva större
mängder av medlet, vilkas användning man ej nog kan övervaka.
Behandling av utvecklad morfinism. Består i att medlet
borttages under läkares uppsikt. I regel besluta sig morfinisterna
för en avvänjningskur först när sjukdomen räckt ett antal år och
på det mest ingripande sätt hotar hela deras sociala ställning.
Hemlighetsmakeriet vid anskaffandet och insprutandet av giftet
demoraliserar de sjuke. Morfinet alstrar viljesvaghet. Härav
uppstår skygghet för att anförtro sig åt släktingar eller läkaren
tills slumpen gör att morfinismen upptäckes. Även då avskräckas
de sjuka ofta av ångest för de förmenta kvalen i avvänjningen,
av- obeslutsamhet eller av andra oviktiga skäl för
avvänjnings-kuren, eller avbryta de den plötsligt, så snart de första
besvärligheterna börja. Ganser anser därför, att man vid fall av
morfinism skall kunna fordra patientens omyndiggörande och
tvångsbehandling liksom vid alkoholism.
En avvänj ning med utsikt till framgång är möjlig endast, då
patienten under en viss tid utan alla förbehåll lämnar sig i
läkarens hand och försättes i förhållanden, som med säkerhet
medgiva ett fullständigt uteslutande av morfin. M^d hänsyn till
mor-fmisternas sedliga opålitlighet är det icke alltid lätt att i detta
avseende skaffa sig en tillräcklig garanti. Erfarenheten av otaliga
sluga bedrägerier, utförda av morfinisterna, defas släktingar och
vänner, deras medpatienter samt vårdarepersonalen predikar högt
om nödvändigheten av den ytteista, outtröttligaste misstro. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
