Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädsömnad av Elisabeth M. Glantzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
kan man förfara vid pressning av krås och veckade jaboter. Att
på dessa tråckla vecken är både onödigt och opraktiskt, ty efter
pressning av tråcklade veck på tunna material t. ex. linnebatist,
opal, lawn, bliva alltid fula märken kvar efter styngen.
Pipjärn fanns alltid förr i ett välförsett hem och veckning och
gofferering förekom ju allmänt på krås och isättningar.
Svenskorna äro dock ej nu vidare förfarna i strykning, annat än de
yrkeskunniga. Oerhört stor skillnad ser man härvidlag då det
gäller en fransyska eller amerikanska, och det låter kanske
egendomligt, men det beror enligt min uppfattning mest på att
svenskorna äro mera långsamma och ej kunna sköta ett hett järn. Däri
ligger knepet. Att stryka fort och väl, fordras heta järn, säker
hand och hastigt tempo. — Om det för en svenska tar 20
minuter att stryka en blus, gör t. ex. en amerikanska — märk, ej
yr-kesstrykerska det på 8 minuter — och gör det väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
