Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELDSBUKETTEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— När jag var ung som du, din tossa,
sade gumman, tyckte jag världen var så
stor, så stor. Jag älskade och jag grät,
alldeles som du, må tro. Och. allt var ett
elände. Människorna voro elaka och
människorna voro goda, men mest elaka ändå.
Och allt det där kändes så hett och
brände i bröstet, för mitt hjärta dunkade och
slog och led. Men nu är det annorlunda.
Allteftersom åren runno, skrumpnade mitt
hjärta litet för var dag, för det orkade
ju inte klappa och bränna så hårt. Och
då hände något märkvärdigt. Världen
skrumpnade också och blev så liten. Bara
för jag levat så länge, begriper du. Till
slut tyckte jag att det var rakt inte något
bevänt med den. Den kunde inte göra mig
illa längre. Jag hade liksom kommit
utanför den. Och eftersom jag måste ha något
att syssla med gjorde jag de här dockorna
av garnstumpar.
De äro mina minnen, förstår du. Allt det
där som gjorde så ont. Nu har jag dem här
i knytet. De äro bara dockor av garn.
När man kommit så långt i livet som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
