Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERR LUNDHOLM ÄR BORTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kan inte, nästan skrek han. Han
är ju död. Jag vill inte se honom. Nu, är
han så vit, och nyss lyste ögonen och han
log. Nej, jag kan inte se honom. Och så
var det ju växeln. Jag har inte tid.
Och i det han grep sin hatt rusade han
ut ur rummet. Hon stod ett ögonblick
tankfull. Ett litet leende for skugglikt över
det bleka ansiktet.
Ute i köket satt den där mannen kvar.
— Den unge herrn hade brått,
anmärkte han och pekade med tummen åt
trappan. Hör hur han springer. Och han
nickade åt henne, som om de redan voro
gamla bekanta. Jag tror jag får vänta en
stund till, fortsatte han och kastade en
menande blick på kaffepannan, som stod
på spisen.
Hon visste inte varför hon ej kunde tala
om vad som hänt och säga att det inte
tjänade något till att han satt här. Hon var
rädd för honom, och hon hade därtill en
känsla av att han kunde berätta något
för henne, att det var något särskilt med
honom. På något sätt var det också tryggt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
