Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DET OMMÅLADE HUSET - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de grå molntapparna som flögo över himlen
skymtade han stora, glimmande stjärnor,
som gömde sig och åter stucko fram, som
om valvet över hans huvud varit en väldig
svängande badparasoll, vilken lät stjärnor
och moln evigt dansa runt med allt starkare
fart. Han var helt nära hotellet då porten
slogs upp och ljuset därinifrån plötsligt
strömmade ut på gatan, medan en
dansmelodi hoppade i glatt staccato över
kullerstenarna. Ofrivilligt tog han ett par steg
in i skuggan vid planket på andra sidan
gatan.
En herre och en dam kommo ut och
gingo långsamt förbi honom. Herrn kände
han igen. Han hade sett honom ett
par-gånger i matsalen, och hon — hon var
Sonja! Hur sagolikt, hur otroligt det än
föreföll honom så var det ändå hon. Han
kunde icke misstaga sig på detta blonda
hår, på ansiktets linjer, på hela hållningen.
Utan att han velat det hade han gjort en
häftig rörelse, och hon hade vänt sig mot
honom, som hon dock i mörkret icke hade
igenkänt, och så hade hon liksom om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
