Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DET OMMÅLADE HUSET - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivit rädd lagt sin arm i den där
mannens.
Ett ögonblick svängde den stora
him-melsparasollen med sådan häftighet att han
vacklade tillbaka mot planket, och när han
åter steg fram på gatan hade de andra
kommit utom synhåll. Då hade han gått
rätt upp till sitt rum och öppnat fönstret
åt havet på vid gavel. Och där hade han
länge blivit stående. Och slutligen,
oemotståndligt, hade två ord som han ej sagt
på mycket länge brutit sig fram... Det
sjungande havet sög dem till sig och
kastade dem åter upp mot hans fönster:
— Min hustru! Min hustru!
Han hade icke sett henne på ett par år,
och han hade ej haft för avsikt att mera
återse henne. De hade skilts som två, vilka
aldrig mer skola mötas, och så stiger hon
plötsligt ut på hotellets trappa och går
förbi honom med en annan man. Hon hade
till och med stuckit sin arm under den där
mannens.
Han hade inte kunnat förmå sig till
att gå ned och äta kväll. Han kunde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
