Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - EN KVÄLL I ETT VÄRDSHUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon skulle fara. Efteråt förstod han
inte varför han varit så ivrig. Hon kanske
lika lätt hade blivit frisk hemma. Men nu
var han ensam. Det var ändå inte någon tom
och sorglig ensamhet. Han tyckte att hon
var med honom överallt i våningen. På
tå gick han in i hennes rum. En doft av
viol dröjde kvar där. En klänning, som hon
ej tagit med sig, hängde över en stol, ett
par små tofflor stodo vid schäslongen. Han
kände hennes närvaro. Han tyckte sig höra
hennes lätta steg. Sent om kvällarna, då
han satt i sitt rum och läste, kunde han
plötsligt lyfta huvudet och lyssna. Kom
hon inte? Hon brukade öppna sin dörr,
gå genom den mörka salen och salongen
in till hans rum för att säga god natt
till honom och under vägen ropa ett par
tre gånger med en liten lustig, halvt
ängslig röst: Är du där? Är du där? De
orden hade alltid rört honomi. I dem låg hela
hennes lilla värld. Är du där? Hon ropade
ju för att hon älskade honom och ville
försäkra sig om att han fanns. Och alltid
var han där.
15. — v. Krusenstjerna, Händelser pä väsen. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
