Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - EN KVÄLL I ETT VÄRDSHUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte sig frun framför spegeln och
började taga ned sitt hår.
— Den unge mannen repar sig nog, sade
hon efter en stund.
— Ja, ja, svarade hennes man tankspritt.
Men eftersom den goda frun tyckt sig
märka att hennes make med ett visst
intresse sett på den förrymda unga kvinnan,
tilläde hon litet syrligt:
— Ja, inte såg hon då något ut!
Hennes man beskrev henne ju som ett under
av skönhet och ungdom, och hennes älskare
tycktes anse att hon var en gudinna.
Engelsmannen teg. Så sade han:
— Den ene hade just förlorat henne.
Det man mist är alltid det vackraste man
någonsin ägt. Den andre hade just vunnit
henne, och det man vunnit måste ju vara
härligt. Varför skulle man eljes så hett
eftersträvat det? Det var helt naturligt
att hon i deras ögon måste vara skön.
— Du tycks ha blivit smittad av
fransmannens högtidlighet, sade frun.
Och eftersom de nu voro färdiga att gå
till sängs, släckte hon ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
