Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MORDET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetat om den. Han hade talat med henne
om mig som han en gång talat med mig
om henne. Jag hade varit utlämnad åt
henne. Vad hade jag väl månne haft för
fel som han sedan skämtande underrättat
sin hustru om? Inte då. Han hade skonat
mig så länge han älskat mig. Men när han
inte längre älskade mig blev jag bådas
egendom.
Det var grymt. Infernaliskt. Jag ryste
för att komma tillbaka till mina ensamma
rum. Till minnena som vaktade på mig. Den
där hemligheten, som inte varit någon
hemlighet, hade fyllt mitt liv.
Jag mötte hennes blick.
— Nu känner jag igen dig, sade hon.
Han talade om hur du, när du blev ledsen,
brukade sluta ögonen. Det retade honom
visst. Det är egendomligt. Man vet så litet
hurdan man är. Hur ofta ens älskade är
trött på en. Man märker det ej. Talade han
någonsin med dig om mig?
Då kunde jag inte låta bli att le litet,
fastän mungiporna svedo som sår, då jag
öppnade munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
