Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MORDET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du kände ju honom, sade jag för att
göra henne illa, som hon nyss hade gjort
mig. Han höll just ingenting hemligt.
Där sutto vi två små grå gummor med
hans porträtt emellan oss.
Då ville jag berätta för henne hur han
talat med mig om henne, hans hustru.
Hur han utlämnat henne, förargat sig på
henne, hur litet han i själva verket älskat
henne. Men jag gjorde det inte, ty jag
var rädd. Jag skulle få igen det han sagt
tili henne om mig ord för ord. Hon skulle
inte skona mig. Kan någon taga ifrån en
till och med det enda man har som
förefaller vara riktigt ens eget, minnena?
Ja, jag var med ens tom. Utsugen. Jag
skulle slutit ögonen igen, om jag ej i
detsamma tänkt på det där han sagt att
det retat honom så. Det är verkligen en
vana hos mig. Jag förstår det nu. Han hade
retat sig på mig. Och det hade han talat
om. Precis som han en gång talat om hur
han retat sig på saker hos henne. Män äro
barn. Falska, elaka barn.
Vi började tala igen. Inte om det där.
19. — v. Krusenstiern a, Händelser på vägen. 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
