- Project Runeberg -  Svensk handordbok : konstruktioner och fraseologi /
376

(1966) [MARC] With: Ture Johannisson, Karl Gustav Ljunggren - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - klack ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klack

klappa

ihop!; vända sig, snurra runt, svänga
på —en (vända sig bort från ngn);
slå —arna i taket vard., om uppsluppen
stämning

2k!ack v., se 1Idåcka

klack|a (laga klacken el. sätta nv klack
på skodon) [halv]sula och — ett par
skor; — om skorna (förse med nva
klackar); sulning och -ning
kladd |a 1 (sätta fläckar, smutsa, smörja,
smeta ned) ngn har -at här på bordet 2
vard. (dalta, kela, hångla) han ska då
alltid — med flickorna!; sitt inte där
och —!

— ned ei. ner ru mest lössms. (smeta ned)

— ned ngn, sig med ngt

kladdig (smetig, klibbig; degig; sliskig,
äcklig; lindrigt berusad; suddig,
klott-rig) — om händerna; löst och —t smör;
—a franska bröd; äckligt belåten och
—t övermodig; han blev till slut en
smula —; ett —t brev
klaff 1 (flik på kuvert) spetsig — 2
(fällbar skiva på möbel) slå upp —en; —en
på ei. till chiffonjén 3 vard., i uttr.
håll -en [på dej]! (håll mun!, håll
truten!)

klaff |a vard. (gå ihop, passa ihop,
stämma) se till att allting -ar
klag|a 1 (ge uttryck åt sorg o. besvikelse,
jämra sig, kvida) — bittert, högljutt;
vad hjälper det att — ?; han -ar över
ryggvärk; Nu tystne de klagande ljuden
(Sv. ps. 571: 1); Gudi -at (sorgligt nog,
sorgligt att säga, tyvärr); — sin nöd
2 (yttra missnöje el. klander; överklaga,
anföra klagomål, besvära sig inför
myndighet) — över dålig behandling; — på
maten; han har ingenting att — på ei.
över; — hos Kungl. Maj:t, i hovrätten;

— inför högre rätt; — över el. jur. mot
en dom

klagan 1 (klagande, jämmer, kvidan,
beskärmande, klagolåt) bitter, högljudd
—; Ej med klagan skall ditt minne firas
(Runeberg) 2 jur. (missnöjesyttring;
anförande av klagomål inför myndighet)
föra — mot ngn, över ngt
klagomur judarna vid —en; vard., biidi.
JO är en flitigt anlitad —; jag fick
tjäna som —

klagomål (klagan, besvär) anföra,
anmäla, framföra, framställa, ingiva —
mot ngn, över ngn ei. ngt, på ngt;
inkomma med —; det har varit — på

maten; jur. yttranden i befordrings- och
klagomål

klämmer (hakparentes, mots. bågparentes)
sätta ngt inom —

klammeri (ordväxling, krakel, gräl,
träta, tvist) råka, komma, vara i — med
polisen, med rättvisan (i delo med)
klamp |a 1 (gå el. springa tungt o. med
buller) det -ade dovt i trappan; —
tungt, ovigt med träskorna; — in, i
väg, omkring, ut 2 refi., prov. (klumpa
sig) snön -ar sig under skorna 3 (lägga
i högar) — och sortera de sågade
plankorna

klamra refi. (klänga sig fast, pressa sig
intill) — sig [in]till ngn; biidi. — sig fast
vid ett halmstrå, vid en [svag]
förhoppning, vid tanken på hjälp
klander 1 (ogillande, tadel, kritik)
ådraga sig, uppbära, utsätta sig för —; vara
förtjänt av —; icke kunna undgå —;
ge anledning till — 2 jur. — av el. å
arvskifte, köp, laga fång, testamente;
anföra, väcka — mot ngt; grund till —
mot beslutet

klandra 1 (yttra missnöje mot, anmärka
på, tadla, kritisera) alltid finner
man något att —; — ngn för ngt 2 jur.
(framställa invändningar inför domstol,
yrka på rättelse el. upphävande av ngt)

— ett arvskifte, ett köp, ett testamente
klang djup, dov, fyllig, gäll, hård, ljus,

mörk, mild, varm, vek, hoppfull,
sorgsen, missljudande —; en röst med,
utan —; rösten har fått mera —; det
namnet har en särskild, en god —
klangfull (med fyllig klang) en —
stämma; ett —t språk; —a paroller biidi.
klank t. klanka —et på tiden och
ungdomen

klank|a (gnata, kälta, käxa, klaga) —
på ngn ei. ngt; hans eviga -ande
klapp t. klappa en vänlig —; ge ngn en

— på kinden; en uppmuntrande,
överlägsen — på axeln äv. biidi.

klapp I a 1 (slå särsk. om lättare o. hastiga slag,
stryka med handen) — ngn på kinden;

— en häst; — sig på knäna ss. uttryck för
belåtenhet; — i händerna (applådera); —
bifall; — degen smidig; — på dörren;
klappen, och för eder skall varda
upplåtet (Matt. 7:7); hjärtat -ar fort,
häftigt, hårt, oregelbundet; hjärtat -ar
av glädje, skräck, ångest; det kom hans
hjärta att — fortare 2 vard., i uttr. -ad

376

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handordbok/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free