- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 1. Elektroteknikens grunder : elektriskt ljus och värme : kraft- och mättransformatorer /
25

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elektrisk ström - E. Specifikt motstånd och temperaturkoefficient

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

förmågan i stället för motståndet, och man har därför infört specifika
ledningsförmågan y som inverterade värdet av specifika motståndet q, dvs.

1

7 = 7

I)en ovannämnda ledaren har alltså en ledningsförmåga G, som erhålles ur
uttrycket

g = t

Hos alla material ändrar sig det elektriska motståndet mer eller mindre
med temperaturen, dvs. det specifika motståndet är ej konstant utan
beroende av temperaturen. Vid angivande av specifika motståndet måste man
alltså även ånge, vilken temperatur som avses. Den angivna ändringen sker
hos praktiskt taget alla metaller så, att motståndet växer med ökad
temperatur. Vid mycket låga temperaturer bliva flera metaller supraledande, vilket
innebär, att motståndet mot strömmen praktiskt taget försvinner. Det
supraledande tillståndet inträder vid omkring —270° C, dvs. något över den
absoluta nollpunkten (—273° C).

Motståndets variation med temperaturen lios ledaren sker i huvudsak
enligt följande samband

[1 + a (Z2-M1

I detta uttryck är temperaturkoefficienten a den relativa ökningen i
motståndet vid en temperaturstegring av 1 ° C, Ii2 motståndet vid temperaturen t2
och R1 motståndet vid temperaturen tx° C. Nu visar det sig emellertid, att
temperaturkoefficienten ej heller är absolut konstant utan i allmänhet något
varierande med temperaturen. Vid angivande av temperaturkoefficienten
måste man alltså även ånge, vilken temperatur den hänför sig till. Under det
att metallernas specifika motstånd ökar med temperaturen, visar det sig, att
specifika motståndet för kol, metalloxider och elektrolyter i stället minskar
med högre temperatur. Hos dessa ämnen är alltså temperaturkoefficienten
negativ.

Följande tabell innehåller specifika motståndet och
temperaturkoefficienten för några inom elektroindustri!! förekommande material. Samtidigt
uppges även specifika vikten.

De värden, som finnas angivna i tabellen för de olika metallerna, avse
tekniskt rena ämnen. Även en ganska obetydlig halt av föroreningar ökar
vanligen motståndet i hög grad. I allmänhet ha metallegeringar en mycket
liten temperaturkoefficient, samtidigt som det specifika motståndet är
tämligen högt. Dessa egenskaper utnyttjas i tekniken, när man önskar
konstruera ett av temperaturen oberoende motstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free