Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elektrisk ström - E. Specifikt motstånd och temperaturkoefficient - F. Isolationsmotstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Av det angivna sambandet följer även, att om man i en kopparledare
känner motståndet vid en viss temperatur tlt exempelvis rumstemperaturen,
kan man, efter mätning av motståndet R2 vid en annan temperatur t2, lätt
räkna ut denna temperatur enligt följande samband
fa = 1^(235+ fi) — 235
Med hänsyn till den elektriska ledningsförmågan kunna i elektrotekniken
förekommande material indelas i olika klasser. De flesta rena metaller samt
vissa legeringar, såsom mässing och fosforbrons, ha ett specifikt motstånd,
som är lägre än 0,1 och kunna betecknas som mycket goda ledare. Det är
huvudsakligen dessa, som fått användning som ledningsmaterial.
Metallege-ringar i allmänhet med ett specifikt motstånd av storleksordningen 0,1—2
kunna betecknas som mindre goda ledare och ha fått användning exempelvis
som motstånd i värmeapparater m. m. En grupp av material, omfattande
grafit, båglampskol, retortkol, kolborstar m. m. med ett specifikt motstånd, som
i allmänhet ligger mellan 10 och 1 000, kan hänföras till dåliga ledare eller
halvledare. Hit bruka också räknas vissa mineral med ett specifikt motstånd
av storleksordningen 5 000—100 000. Temperaturkoefficienten för dessa
halvledare är i många fall negativ.
Samtliga nu nämnda material karakteriseras av att de ej visa någon
kemisk förändring under strömmens påverkan. De benämnas därför ledare
av första ordningen. Det finns emellertid en annan grupp av ledare, som vid
strömmens genomgång sönderdelas kemiskt. Dessa kallas ledare av andra
ordningen eller elektrolyter. Specifika motståndet hos dessa, uttryckt liksom
ovan i ohm per m och mm2, är mycket stort, över 1 000, och varierar med
koncentrationen. Sålunda erhålles exempelvis för utspädd svavelsyra vid
18° C ett specifikt motstånd av ca 26 000 vid 10 % syra, ca 14 000 vid 25 %
syra och ca 19 000 vid 50 % syra (viktprocent). Temperaturkoefficienten
är för flertalet elektrolyter omkring —0,02, dvs. motståndet minskar med
ca 2 % för en grads temperaturstegring.
Slutligen återstår en grupp av material, som ha så stort ledningsmotstånd,
att man för de flesta praktiska fall kan betrakta det som oändligt stort. Dessa
material kallas för oledare och behandlas nedan.
F. Isolationsmotstånd.
För att hindra icke önskvärd överledning av strömmen från en ledare till
en annan samt för att hindra oavsiktlig beröring av spänningsförande ledare
använder man oledare eller isolatorer som isolermaterial. Dessa material
ha så liten ledningsförmåga, att de kunna sägas vara praktiskt taget
oledande. På grund av specifika motståndets storlek hos dessa ämnen är det
opraktiskt att uttrycka det på samma sätt som för ledande material. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
