Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elektrisk ström - F. Isolationsmotstånd - G. Elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
skiva, får porslinet ett motstånd av ca^- = 10® megohm, och strömmen
blir vid 10 kV spänning ^= 10~8A= 0,01 fj,A. Denna ström, den
s. k. läckströmmar, förorsakar nämligen en viss uppvärmning av porslinet,
och om uppvärmningen är stor, försämras isolationshållfastheten. I det
ifrågavarande exemplet kan läckströmmen ej förorsaka någon skadlig
värmeverkan, men man måste dock taga hänsyn till nämnda förhållande vid
val av lämpligt isolermaterial. Läckströmmen kan minskas, genom att det
isolerande skiktets tjocklek ökas. Det är sålunda ej enbart den i föregående
kapitel omnämnda genomslagshållfastheten (dielektriska hållfastheten), som
är avgörande för isolationens godhet, utan hänsyn måste även tagas till
materialets övriga egenskaper.
G. Elektrolys.
I ett kärl nedföras två elektroder av exempelvis kol eller platina, och
elektroderna anslutas till respektive poler av ett galvaniskt element. Om
kärlet fylles med destillerat vatten, kan man ej utan mycket känsliga
mätanordningar märka någon ström; absolut rent vatten har, som förut nämnts,
ett ganska högt isolationsmotstånd. Om man däremot använder vanligt
vatten, kan man iakttaga, att en svag ström går fram i kretsen, och om litet
svavelsyra eller saltsyra sättes till vattnet, ökas strömmen avsevärt.
Samtidigt kan man iakttaga gasblåsor vid elektroderna. Om elektrolyten utgöres
av utspädd svavelsyra, bildas vätgas vid katoden och syrgas vid anoden. En
undersökning visar, att mängden svavelsyra förblir oförändrad men att
vattenmängden minskas, och strömmen förmår alltså sönderdela vatten i dess
beståndsdelar, väte och syre.
På liknande sätt förhåller det sig med ett stort antal ämnen, vilka med
ett gemensamt namn kallas elektrolyter, vilket sålunda innebär, att de
kunna sönderdelas av elektricitet. Processen benämnes elektrolys. En
elektrolyt måste vara i löst eller smält form. Resultatet av elektrolysen beror
dels på elektrolyten, dels på elektroderna. Om exempelvis en lösning av
kopparsulfat sönderdelas mellan elektroder av platina, erhålles vid katoden
koppar och vid anoden syre. Användas i stället elektroder av koppar,
erhålles vid katoden fortfarande kopparutfällning, men vid anoden erhålles
ej längre syrgas, utan i stället upp fr ätes kopparn. Resultatet av elektrolysen
blir i detta fall, att koppar upplöses vid anoden och utfaller på katoden i
lika mängder. Detta sätt att erhålla ren koppar, s. k. elektrolytisk koppar
med upp till 99,99 % renhet, har fått stor användning för framställning av
ledningsmaterial.
En annan viktig teknisk användning av elektrolysen har man fått i
galvanisk överdragning med metaller. Detta förfarande grundar sig på att man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
