Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elektrisk ström - H. Galvaniska element och ackumulatorer - I. Galvanisk frätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
motsatt mot vid urladdningen. Därav följer, att den elektrod, som är positiv
vid laddningen, blir positiv även vid urladdningen. Spänningen på elementet
är, om ackumulatorn är nyladdad, ca 2,4 V men sjunker under normal
urladdning till ca 1,8 V.
En annan ackumulator är den svenska Jungner- eller Nifeackumulatorn
med en spänning av ca 1,2 V. De olika ackumulatorernas konstruktion,
egenskaper och skötsel behandlas i kap. 18. Här kan dock påpekas, att ett
ackumulatorelement i allmänhet benämnes en cell och att flera celler
sammansättas till ett batteri. För att få erforderlig spänning måste man i
allmänhet seriekoppla ett större antal celler. För att få större strömstyrka åter
måste man tillgripa parallellkoppling, och därför består ett batteri ofta av
parallellkopplade grupper av seriekopplade celler.
Det visar sig ofta, att galvaniska element kunna bildas helt oavsiktligt, om
olika metaller komma i beröring med en syra. Detta leder till att det uppstår
frätning på den negativa elektroden, vilket så småningom kan förorsaka, att
denna frätes sönder. Om exempelvis aluminium och koppar skarvas på en
elektrisk ledning, kan det lätt inträffa, att i något mellanrum mellan
metallerna samlas vatten, förorenat av salter eller sura gaser, som bilda en
elektrolyt. En ström uppstår, såsom fig. 2: 9 visar, och aluminium, som utgör
den negativa elektroden, frätes. Följden kan bli, att skarven brister.
Det ovannämnda förhållandet utgör förklaringen till metallers korrosion,
dvs. uppfrätning och upplösning under inverkan av luftens fuktighet, svaga
elektrolytlösningar etc. För att skydda järn mot röstning användes
exempelvis förtenning. Ett överdrag av tenn skyddar emellertid järnet, endast så
länge det är helt. Uppkommer ett hål i överdraget, bilda tenn och järn
samt tillkommande fuktighet ett galvaniskt element, där järnet utgör den
negativa elektroden och alltså löses upp. Resultatet blir, att järn oxideras
under närvaro av vatten, och härigenom bildas den förening, som går under
namnet rost. På liknande sätt förhåller det sig med överdrag av exempelvis
nickel eller koppar på järn. De skydda, endast så länge de äro hela. Upp-
I. Galvanisk frätning,
Elektrisk strömkrets
Fig. 2: 9. Galvaniskt element vid en
lednings-skarv mellan koppar och aluminium.
3—241200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
