- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 1. Elektroteknikens grunder : elektriskt ljus och värme : kraft- och mättransformatorer /
42

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Magnetism - A. Naturliga och konstgjorda magneter - B. Magneters egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP. 3

MAGNETISM

A. Naturliga och konstgjorda magneter.

Sedan lång tid tillbaka har det varit känt, att ett visst slag av järnmalm,
s. k. svartmalm, äger egenskapen att draga till sig järnföremål. Sådana
naturliga magneter lära först ha påträffats i Mindre Asien vid staden Magnesia.
Efter denna fyndort ha de sedan erhållit benämningen magneter.

Om man med ett stycke magnetisk järnmalm stryker utefter en stålstav,
blir även denna magnetisk, och man erhåller en s. k. konstgjord magnet. För
att en sådan konstgjord magnet i möjligaste mån skall bibehålla
magnetismen, fordras, att den är gjord av härdat stål eller av vissa speciella
stållegeringar. Konstgjorda magneter bruka tillverkas i stav- eller hästskoform.

Ämnen, vilka liksom järn starkt påverkas av en magnet, benämnas
ferro-magnetiska eller helt enkelt magnetiska.

B. Magneters egenskaper.

Den kraftverkan, som en magnet kan utöva, är ej lika i alla punkter på
vtan. Detta kan lätt visas, om man exempelvis beströr en stavmagnet med
järnfilspån. Dessa attraheras därvid huvudsakligen av magnetens båda
ändar, till vilka alltså den magnetiska kraften måste vara koncentrerad. De
båda ändarna benämnas magnetens poler. En magnet har alltid två poler.

Upphänges en stavmagnet så, att den är fritt rörlig i horisontalplanet,
finner man, att den, var den än placeras, alltid inställer sig ungefär i riktningen
norr—söder. Den ända, som pekar mot norr, benämnes nordpol, och den,
som pekar mot söder, benämnes sydpol. En stavmagnet, upphängd på detta
sätt, kallas kompassnål och användes för angivande av väderstrecken.

Om en stavmagnets nordpol föres nära en kompassnåls nordpol, finner
man, att den senare stötes bort. Kompassnålens sydpol däremot attraheras av
stavmagnetens nordpol. Närmas i stället stavmagnetens sydpol till
kompassnålen, blir resultatet det motsatta. Härav framgår, att liknümnda poler
repellera varandra, medan oliknämnda poler attrahera varandra. Detta förklarar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free