- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 1. Elektroteknikens grunder : elektriskt ljus och värme : kraft- och mättransformatorer /
54

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Elektromagnetism - B. Den elektromagnetiska kretsen - C. Ohms lag för den elektromagnetiska kretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

tiskt flöde,’vars täthet i olika punkter är numeriskt lika stor som fältstyrkan.
Tack vare detta flöde blir emellertid järnet magnetiskt och bildar därigenom
ett annat flöde, som sammansätter sig med det förstnämnda.
Induktionslin-jerna komma i detta fall att samverka, och det resulterande flödet blir
mångdubbelt större, i och med att kretsen innehåller järn. Den erhållna kretsen
kallas för en elektromagnetisk krets.

Det magnetiska flödets täthet i olika punkter åskådliggöres, såsom
påpekats i föregående kapitel, genom det antal induktionslinjer, som genomgår
1 cm2 yta, vinkelrätt mot induktionslinjernas riktning. Detta ger tätheten,
uttryckt i gauss (gs). Det magnetiska flödet, dvs. det totala antalet
induktionslinjer, mätes i maxwell (mx). Om ett flöde 0 är homogent, dvs. likformigt
fördelat över en yta A, erhålles tätheten B enligt följande



Som ett exempel kan anföras, att det jordmagnetiska flödets täthet endast
uppgår till några tiondels gauss. Med de starkaste elektromagneter, som
byggts för experimentändamål, har man kunnat uppnå tätheter av 60 000 à
70 000 gauss.

Av ovanstående framgår, att solenoidens magnetiska verkan kan
representeras av fältstyrkan H, endast för det fall att kretsen ej innehåller järn. Så
snart järn är närvarande, måste kretsens magnetiska verkan anges genom
tätheten B. Enär den elektriska strömmen förorsakar magnetismens
uppkomst i järnet och alltså är den verkande kraften bakom hela det uppstående
flödet, bibehåller man beteckningen fältstyrka för denna verkande kraft,
även för det fall att kretsen innehåller järn. Fältstyrkan H kan med andra
ord beteckna den kraft, som driver fram flödet, under det att det resulterande
flödets intensitet anges av tätheten B. Fältstyrkan beror på strömmens styrka
och antalet lindningsvarv. Tätheten beror dessutom på kretsens motstånd
mot flödet. I allmänhet är det onödigt komplicerat att räkna ut H för att
beräkna B i en elektromagnetisk krets. Tätheten brukar därför beräknas på ett
annat sätt, som ger resultatet snabbare. Förfarandet framgår av det följande.

C. Ohms lag för den elektromagnetiska kretsen.

De magnetiska fenomenen kunna enligt det föregående betraktas som
yttringar av ett magnetiskt flöde eller en flux. I en elektromagnetisk krets har
man dessutom att räkna med dels en framdrivande kraft, den
magnetomoto-riska kraften, dels ett motstånd mot flödet, det magnetiska motståndet. Det
visar sig, att järnet erbjuder ett ofantligt mycket mindre motstånd mot
flödet än luften. En viss framdrivande kraft alstrar alltså ett mångdubbelt
större flöde, om det helt eller till största delen kan framgå genom järn. Härpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free