Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Elektromagnetism - G. Strömförande ledares kraftverkan på varandra - H. Induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
banor med likriktade strömmar attrahera varandra och att strömbanor med
motriktade strömmar repellera varandra. Om strömstyrkan är h respektive
h och centrumavståndet mellan ledarna är a, blir den uppstående kraften
för ledarlängden l av två långa ledare
f_2hhl
a
Om strömstyrkan anges i ampere samt avstånd och ledarlängd i cm, erhålles
eller approximativt
,, 2 I x hl
F=98löö^gram
hhl
f=5ÖTO^gram
H. Induktion.
De i det föregående behandlade elektromagnetiska fenomenen basera sig
på att det alstras ett magnetiskt flöde omkring den strömförande ledaren.
Man får sålunda en attraktion eller en repulsion mellan en strömförande
ledare och ett magnetiskt flöde och på samma sätt även mellan två
strömförande ledare. Det är den angivna kraftverkan mellan ett magnetiskt flöde
och en strömförande ledare, som ligger till grund för den elektriska motorn.
Elva år efter det dansken Oersted upptäckt strömmens magnetiska
verkningar, fann engelsmannen Faraday år 1831, att varje ändring i det
magnetiska flöde, som omslutes av en sluten ledningskrets, framkallar en ström
i denna. Det är härvid likgiltigt, huruvida ändringen sker, genom att ledaren
rör sig i förhållande till flödet eller genom att flödets styrka ändras.
Huvudsaken är, att det antal induktionslinjer, som omslutes av den slutna
ledningskretsen, ändras. Fenomenet kallas för induktion eller elektromagnetisk
induktion och benämnes elektromagnetismens andra huvudsats. Det är detta
induktionsfenomen, som den elektriska generatorn är baserad på.
I fig. 4:13 visas en ledarslinga, som kan flyttas i luftgapet till en magnet,
så att flödet genom slingan ändras. Den alstrade strömmen kan påvisas
genom en galvanometer G. Då slingan flyttas, induceras en elektromotorisk
kraft i den del av ledaren, som skäres av induktionslinjerna. Denna emk
förefinnes dock, endast så länge rörelsen pågår. Så snart slingan hålles stilla,
visar galvanometern inget utslag. Motsvarande resultat erhålles, om
magneten förflyttas i förhållande till slingan, så att flödet genom denna härigenom
ändras. Slutligen kan en emk framkallas, även i det fall att både magnet
och slinga hållas stilla, om magnetflödets styrka ändras. Om exempelvis
magneten är en elektromagnet, kan flödet ändras, genom att man bryter
och sluter den ström, som alstrar flödet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
