Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - A. En växelspännings uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 5
VÄXELSTRÖM
A. En växelspännings uppkomst.
Den oftast förekommande formen av växelspänning är den s. k.
sinusformade växelspänningen. Denna kan enklast framställas, om man låter en
trådslinga rotera i ett homogent magnetfält, såsom fig. 5: 1 visar. I det
ögonblick då slingans plan är parallellt med polytorna, omsluter slingan ett visst
magnetiskt flöde, som må betecknas &a. Därefter minskas det av slingan
Fig. 5: 1 o. 5: 2. T. v. en trådslinga, roterande i ett homogent magnetfält,
t. h. slingans läge i ett visst ögonblick i förhållande till flödets riktning.
vinkelrätt mot polytorna. I nästa ögonblick ökas flödets storlek, men det
får nu motsatt riktning genom slingan. Om slingan roterar med en konstant
rotationshastighet, kommer flödet att periodiskt öka och minska. Enär
flödets riktning genom slingan också växlar, kan man säga, att det av slingan
omslutna flödet varierar mellan ett positivt och ett negativt maximivärde.
I enlighet med Maxwells andra lag, som angivits i föregående kapitel,
induceras i slingan en emk, som är proportionell mot ändringen i det av
slingan omslutna magnetiska flödet. Den inducerade emk:en e blir alltså
störst, när flödets ändring är störst, dvs. när antalet per tidsenhet skurna
induktionslinjer är störst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
