Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - G. Växelströmskrets med enbart resistans - H. Växelströmskrets med enbart induktans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Samma samband måste gälla även för maximivärdena och effektivvärdena,
eftersom R är oförändrat, och man skriver därför
Ea = IaR och
E = IR
Strömmen och spänningen ligga i detta fall i fas med varandra, dvs. deras
maximivärden inträffa samtidigt, och de passera nollinjen samtidigt och i
samma riktning, såsom fig. 5: 16 visar.
Om spänningen har formen
e= Ea sin co t
kan strömmen anges på liknande sätt
E
i = I„ sin co t = sin co t
a ft
Vektordiagrammet får härvid den enkla form, som anges av fig. 5:15.
Spännings- och strömvektorerna äro i figuren angivna med olika form på pilarna,
och detta beteckningssätt användes även i fortsättningen.
H. Växelströmskrets med enbart induktans.
Enligt det föregående är en strömförande ledare alltid omgiven av ett
magnetiskt flöde. Då strömstyrkan av en eller annan anledning ändras,
medför detta även en ändring av flödet, och en spänning induceras, som
motsätter sig ändringen. Fenomenet har i föregående kapitel benämnts
självinduktion. Den storhet L, som anger självinduktionen styrka, benämnes
självinduktionskoefficient eller numera vanligen induktans. Såsom förut
framhållits, blir induktansen större, om en från början rak ledare lindas i
form av en spole, och vidare växer den med ökat antal lindningsvarv.
Om strömmen utgöres av en sinusformad växelström, kommer det
magnetiska flödet att ständigt undergå motsvarande förändringar, och följden blir,
att det växlar mellan ett positivt och ett negativt värde lika många gånger i
sekunden som strömmen själv. Flödets växlingar medföra å andra sidan,
att en växelspänning induceras, som inverkar på strömstyrkans storlek.
Det magnetiska flödet omkring en rak ledare eller genom en spole (utan
järn) är direkt proportionellt mot strömmen och varierar på exakt samma
sätt. Flödet kan därför sägas ligga i fas med strömmen. Den på grund av
flödets variationer inducerade spänningen får alltid sådan riktning, att den
motsätter sig strömmens (flödets) ändring. Denna ändring är emellertid
störst, i samma ögonblick som strömstyrkan är noll. Härav följer, att den
på grund av självinduktionen inducerade spänningen är störst, när
strömmen passerar sitt nollvärde. Självinduktionsspänningen blir med andra ord
fasförskjuten en vinkel cp — 90° efter strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
