Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - P. Växelströmseffekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Ett liknande resultat erhålles, om strömkretsen är rent kapacitiv.
Strömmen kommer i detta fall att ligga fasförskjuten 90° före spänningen enligt
fig. 5: 37. Den resulterande effektkurvan visas av fig. 5: 38. Kurvan blir av
samma art som i föregående fall men rakt motsatt denna. Då spänningen
stiger från noll till sitt maximivärde, blir kondensatorn uppladdad.
Strömkällan får därvid leverera energi till kretsen, och denna energi omvandlas
till elektrostatisk energi i kondensatorn. Under nästa kvartsperiod, då
spänningen sjunker, urladdas kondensatorn, och den elektrostatiska energin
omvandlas till elektrisk energi och återlevereras till strömkällan.
Av vad som sagts i det föregående, framgår, att om en växelspänning
anslutes till en rent induktiv eller en rent kapacitiv strömkrets, kommer
visserligen energi att överföras till strömkretsen varannan kvartsperiod,
<f = 90°
Fig. 5: 37 o. 5: 38. T. v. vektordiagram, t. h. vågdiagram för spänning, ström och
effekt i en rent kapacitiv krets.
men den återlevereras till strömkällan nästa kvartsperiod, och resultatet
blir i båda fallen, att energin endast pendlar mellan strömkällan och
strömkretsen, och medeleffekten blir lika med noll.
Fig. 5: 39 visar vektordiagrammet för spänning och ström i en krets med
resistans och induktiv reaktans, och fig. 5: 40 visar motsvarande vågdiagram.
Om man liksom förut bildar produkten p — ei av spänningens och
strömmens momentanvärden, kommer den erhållna effektkurvan att få det
förlopp, som figuren visar. Den blir även i detta fall en sinuskurva, vars
noll-linje dock är något förskjuten i förhållande till x-axeln. För att fastställa
medeleffekten kan man räkna med att de ytor innanför effektkurvan, som
ligga under x-axeln, motsvaras av de på samma sätt streckade toppartierna
innanför kurvan. Motsvarande cnergibelopp upphäva varandra. Man kan
därefter lätt finna en medellinje, som över x-axeln innesluter samma
ytinnehåll som de återstående ytorna under effektkurvan. Denna linje blir just
effektkurvans nollinje, som således anger medeleffekten. Storleken av
medeleffekten, dvs. nollinjens avstånd från x-axeln, är
P — El eos (p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
