Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - S. In- och urkopplingsförlopp vid svängningskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
kommer det mera sällan, att dessa äro
seriekopplade. Det vanligaste fallet är
parallellkoppling av induktans och kapacitet. En
ledningskrets, som enligt fig. 5: 51
innehåller en induktans L och en kapacitet C
samt en resistans R, som är mindre än
Vi
Fig. 5: 51. Svängningskrets. 2 \f utgör en svängningskrets. Orsaken
till detta framgår, om man undersöker förhållandena vid in- och urkoppling
av en dylik krets till likspänning eller växelspänning.
Vi behandla först det förlopp, som uppstår, om en svängningskrets enligt
fig. 5: 51 inkopplas till en likspänning E. Fig. 5: 52 visar den uppträdande
strömmen till kondensatorn och motsvarande spänning över kondensatorn.
Slutresultatet måste bli, att strömmen till kondensatorn blir noll och att
spänningen på kondensatorn blir lika med den anslutna likspänningen E.
Slutvärdena erhållas emellertid först efter ett dämpat pendlande förlopp.
Spänningen på kondensatorn stiger därvid första gången till ett värde, som
är nära dubbla den påtryckta spänningen. Frekvensen på det dämpade
växelförloppet bestämmes i huvudsak av kretsens induktans och
kapacitet och kallas för kretsens egenfrekvens. Dämpningen bestämmes av
förhållandet mellan kretsens resistans och induktans och anges genom en
dämpfaktor —
2E
E
Fig. 5:52. Spänning och ström vid
inkoppling av en svängningskrets till en
likspänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
