Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - X. Snedbelastat trefassystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
dylik mätning förutsätter vid D-koppling, att fasströmmen är tillgänglig,
och vid Y-koppling, att fasspänningen eller med andra ord nollpunkten är
tillgänglig. Trefaseffekten blir tre gånger så stor som enfaseffekten.
Inom kraftverksdriften förekommer det ofta, att de uttagna strömmarna
ej bli exakt lika i de tre faserna. Man får på det sättet ett snedbelastat
trefassystem, och vektordiagrammen för spänning och ström bli osymmetriska.
Förhållandena vid snedbelastning bero i första hand på om systemet har
nolledning eller ej.
Först betraktas ett trefasnät med Y-koppling och nolledning enligt fig.
5: 60. Om belastningen på förbrukningsplatsen är olika i de tre faserna,
bli de uppkomna fasströmmarna olika stora, och resultatet blir, att en viss
restström eller nollström går fram i nolledningen.
Denna restström kan erhållas som summan av de tre
fasströmmarna, såsom visas av vektordiagrammet,
fig. 5: 68. Den uppkomna restströmmen 70 blir med
de gjorda förutsättningarna i detta fall fasförskjuten
ca 90° efter Strömdiagrammet blir sålunda
osymmetriskt. Spänningsdiagrammet åter blir nära
symmetriskt, under förutsättning att spänningsfallen
i fasledningarna och i nolledningen äro så små,
att de ej inverka nämnvärt. För mätning av effekten
erfordras en wattmeter i varje fas.
Om systemet ej har nolledning, blir resultatet ett
annat. Förhållandena visas enklast i ett fall med
Y-kopplad belastning. I detta fall måste
spänningar och strömmar anpassa sig efter varandra, så att strömmarnas
geometriska summa blir noll, eftersom det icke finnes någon ledning, som kan
föra restström. Vid dylik osymmetrisk belastning är i varje ögonblick
summan av fasströmmarna + i2 + i3 = 0. Detta innebär också, att de tre
strömmarnas vektorer måste bilda en sluten triangel, såsom visas av fig. 5: 69.
Den erhållna nollpunktens potential blir emellertid i detta fall ej densamma
som potentialen på generatorns nollpunkt. Därigenom bli fasspänningarna
olika, och spänningsdiagrammet blir således osymmetriskt. Ett exempel på
ett dylikt diagram visas av fig. 5: 70. Punkten 0 anger generatorns nollpunkt,
medan 0’ anger det snedbelastade systemets nollpunkt. Avståndet 0—0’ är
ett mått på spänningen mellan de båda nollpunkterna och sålunda på
potentialen hos det snedbelastade systemets nollpunkt, om generatorns nollpunkt
är jordad. I det angivna belastningsfallet är, som ovan sagts, summan av de
tre fasströmmarna lika med noll, och man säger därför, att strömmarna
balansera varandra eller att de bilda ett balanserat system. Så är däremot ej
fallet med fasspänningarna. Summan av dessa blir, som man lätt kan
övertyga sig om, tredubbla nollpotentialen 0—0’. Effektmätningen blir i detta fall
Fig. 5: 68. Strömmarna i
ett snedbelastat
trefassystem med Y-koppling och
nolledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
