Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Elektriskt ljus och värme - C. Ljusmätning och måttenheter - D. Båglampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
En modern glödlampa har i allmänhet sin största ljusstyrka i lampaxelns
riktning. Den maximala ljusstyrkan i ICP erhålles approximativt genom att
dividera lumentalet med 10, dvs. det blir praktiskt taget samma siffra som
ljusflödet i Dim.
Ett ljusflöde om 1 Dim är ungefär lika med ljusflödet från ett stearinljus
med 25 mm diameter. En lampa om exempelvis 40 Dim är således ungefär
likvärdig med 40 sådana stearinljus.
För att jämföra ljuskällor, bortsett från ljusfärgen, kan man ånge
ljusflödet per watt. Detta benämnes ljusutbyte och mätes i Im/W. Ljusutbytet
är för äldre koltrådslampor 3—4, för vakuumlampor 8—10, för gasfyllda
lampor 15—20, för kvicksilverlampor 35—50 och för natriumlampor 40—
70 lm/W.
D. Båglampan.
Den elektriska ljusbågens användning för belysningsändamål har numera
inskränkts till ljusalstring för vissa speciella ändamål, såsom i
projektionsapparater och strålkastare. Som elektroder användas nästan uteslutande
kolstavar eller kolspetsar, s. k. båglampskol. Kolet ger i glödande tillstånd
ett vitt, intensivt ljus och har dessutom den fördelen, att det ej smälter utan
direkt förgasas. För alstrandet av ljusbågen kan man använda såväl
likström som växelström. Likström har emellertid fått större betydelse och är
det enda, som kan ifrågakomma i strålkastare.
En likströmsljusbåge mellan kolelektroder bildar en fördjupning, en s. k.
krater, i det positiva kolet (anoden), under det att det negativa kolet
(katoden) tillspetsas mot kraterns mitt (se fig. 6: 3). Det största motståndet ligger
i övergången mellan det positiva kolet och ljusbågen, och härifrån erhålles
också den största ljusmängden. Man har funnit, att ungefär 85 % av ljuset
utstrålar från det positiva kolets krater, 10 % från det negativa kolet och
endast 5 % från själva ljusbågen. Temperaturen vid användning av vanliga
rena kol blir vid katoden 2 000—3 000° C och vid anoden 3 000—4 000° C.
Med impregnerade kol kan man erhålla ännu högre temperaturer. På grund
av den högre temperaturen förbrinner det positiva kolet ungefär dubbelt så
fort som det negativa, och för att de båda kolen skola kunna användas lika
länge, bör det positiva ha ungefär dubbelt så stor genomskärningsarea.
Spänningsfallet i ljusbågen beror på strömstyrka och lufttryck och är av
storleksordningen 100 voit per centimeter längd hos ljusbågssträckan.
Av speciellt intresse att lägga märke till hos likströmsljusbågen är
sambandet mellan ström och spänning, vilket är helt annorlunda än i en vanlig
strömkrets med konstant motstånd. Det visar sig, såsom fig. 6: 4 anger, att
spänningsfallet i en ljusbåge med visst elektrodavstånd minskar, när
strömstyrkan ökar. Den spänning, som erfordras för att få till stånd ljusbågen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
