Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Elektriskt ljus och värme - E. Glödlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
luft, skulle den ögonblickligen förena sig med luftens syre, dvs. förbrinna.
Vid en glödlampa innesluter man därför lystråden i ett glashölje och pumpar
ur luften, eller också fyller man glaskolven med en gas, som ej angriper
den glödande lystråden.
Volframtråden i en ordinär glödlampa har en diameter av 0,01—0,06 mm
och är alltså tunnare än ett vanligt människohår. Tidigare framställdes
tråden genom sprutning men visade sig då bli mycket känslig för stötar.
Det var först i och med den dragna trådens tillkomst, som man fick en
förstklassig tråd. Grundmaterialet utvinnes ur tungsten. Den rena metallen
framställes i pulverform, som pressas under upphettning för att sedan
hamras ut och slutligen dragas i diamant vid rödvärme. Den så framställda
tråden är silvervit och har en mekanisk hållfasthet, som är större än stålets.
Volframmetallens smältpunkt ligger vid ungefär 3 400° C och är högre än
för någon annan känd metall. Kolet har högre smältpunkt men förflyktigas
snabbare än volfram. Alla fasta ämnen ha för övrigt den egenskapen, att
de vid uppvärmning börja förflyktigas eller sublimera tämligen långt under
smältpunkten. Vid glödlampor yttrar sig detta fenomen på så sätt, att tråden
så småningom förtäres, under det att materialet avsätter sig i form av en
hinna, som svärtar glaskolvens inre vägg.
På grund av vad som ovan anförts, kan koltrådslampan ej drivas vid högre
temperatur än 1 800 à 1 900° C, varvid färgen är något rödgul och
ljusutbytet maximalt ca 5,7 lm/W. En lufttom volframlampa däremot kan drivas
vid upp till 1 950 à 2 100° C, varvid den ger ett ljusutbyte av ca 10 lm/W.
Den hastighet, varmed lystråden förgasas, blir större, ju mindre trycket är
i den omgivande gasen. Genom att glaskolven fylles med en indifferent gas,
nedbringas alltså lystrådens sublimering, och temperaturen kan drivas upp
till 2 250 à 2 450° C. Härigenom blir ljuset vitare och ljusutbytet högre.
Vid normala lampstorlekar uppnår man ca 15 lm/W. Som fyllnadsgas
användes kväve, argon eller ännu hellre någon av de tyngre ädelgaserna
krypton eller xenon. Det är emellertid att märka, att även om
värmestrålningen ocli värmets ledning genom fasta konstruktionsdetaljer kunna
nedbringas genom övergång till gasfyllda lampor, tillkommer
värmeöverföring genom den cirkulerande gasen från lystråden till glaskolven. Det
är därför, som lampan bör konstrueras så, att den totala ytan av den
gasvolym, som upphettas genom beröring med lystråden, blir så liten som
möjligt, och detta förklarar också, varför man vid dessa lampor endast
använder spiraliserad lystråd.
Under senare år har man för de gasfyllda lamporna huvudsakligen använt
argon. Denna gas har emellertid börjat ersättas med krypton, som äger
mindre värmeledningsförmåga. På grund av den sparsamma förekomsten
av krypton (i luften) blir gasen emellertid dvr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
