Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - B. Transformatorn i tomgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1G0
storlek beror, såsom förut nämnts, på antalet lindningsvarv i de båda
lindningarna. För varje varv induceras samma spänning, och man erhåller
Eu = Ni
Eit N2
där Ni och AT2 beteckna antalet lindningsvarv i primär- respektive
sekundärlindningen. De inducerade emk:erna förhålla sig till varandra som antalet
lindningsvarv.
Enär transformatorn är obelastad, framgår ingen ström genom
sekundärlindningen. Detta gör, att sekundärlindningens klämspänning E2 blir just
den inducerade spänningen En.
Förhållandena på primärsidan bliva något olika. På grund av
tom-gångsströmmen får man ett motsvarande spänningsfall i lindningen.
Tom-gångsströmmen är emellertid liten i förhållande till primärströmmen vid
belastning, och då lindningens motstånd dessutom är ganska litet, blir
spänningsfallet endast av storleksordningen 0,1% av klämspänningen. Det
kan därför praktiskt taget alltid försummas, och man räknar generellt med
att den inducerade emk:en Eu i tomgång är lika stor som primärspänningen
Ei men riktad åt motsatt håll.
Av ovanstående framgår, att transformatorns spänningar i tomgång
förhålla sig till varandra direkt som lindningsvarvtalet Man kallar detta
förhållande för transformatorns omsättningsförhållande eller omsättning.
Transformatorns omsättning kan enkelt bestämmas genom att mäta
primär-respektive sekundärspänningen i tomgång. Man får då
Ei=Ni
E2 N2
Effektförbrukningen i en tomgående transformator utgöres
huvudsakligen av de nämnda hysteresis- och virvelströmsförlusterna, som
gemensamt bruka benämnas tomgångsförluster. På grund av att primärlindningen
genomgås av en viss ström, tomgångsströmmen, uppstå i denna lindning
även strömvärmeförluster (kopparförluster). Enär tomgångsströmmen är
liten, jämfört med belastningsströmmen, bli emellertid tomgångsströmmens
kopparförluster så små, att de kunna försummas vid sidan av
järnförlusterna. En transformators järnförluster kunna således bestämmas, genom
att man inkopplar transformatorn i tomgång och med wattmetrar mäter
den tillförda effekten. Det är härvid viktigt, att den påtryckta spänningen
är transformatorns normala spänning, den s. k. märkspänningen. Det visar
sig nämligen, att järnförlusterna ändras nära kvadratiskt med spänningen.
Tomgångsförlusterna vid märkspänning bruka betecknas P0 och uppgå i
allmänhet vid en mindre transformator till 0,7—1,5% och vid en större
transformator till 0,3—0,7 % av märkelfekten (fullasteffekten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
