Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - N. Tomgångsströmmens övertoner. Transformatorer med utjämningslindning - O. Krafttransformatorns konstruktion - 1. Kärntransformatorer och manteltransformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’197
lastningsströmmen I kompenseras till 1/3 av en cirkulationsström i
utjäm-ningslindningen och till 2/3 av en belastningsström i motsvarande
primärfas. Cirkulationsströmmen i de övriga faserna av utjämningslindningen
kompenseras av motsvarande strömmar i primärlindningen. En enfasig effekt
på transformatorns sekundärsida ger 2/3 av effekten på motsvarande
primärfas och 1/6 på vardera av de övriga primärfaserna. De sistnämnda
faserna få dessutom en annan effektfaktor, vilket förklarar, att de få en
ström, som är hälften så stor som i den förstnämnda fasen.
Vissa av de uppstående övertonerna i en
transformator eller över huvud taget i en trefaslindning,
vilken som helst, är det mycket lätt att mäta, om
lindningen kan kopplas i D. Om man nämligen öppnar
D-kopplingen i ett av hörnen, såsom fig. 7: 50 visar,
och där insätter en voltmeter, mäter denna de udda
övertoner, vilkas ordningstal är jämnt delbart med 3,
dvs. E3, E9, Eu etc. Summan av de övriga
övertonerna och summan av grundtonerna i de tre faserna
är lika med noll. Man erhåller alltså en spänning
£ = 3 \JE2S + JS| + Uj5 +.....
varvid E3 normalt är den största övertonen.
Om man åter sluter lindningen genom en amperemeter, erhålles
motsvarande utjämningsström, som är direkt proportionell mot spänningen och
omvänt proportionell mot impedansen i den slutna strömkretsen.
O. Krafttransformatorns konstruktion.
1. Kärntransformatorer och manteltransformatorer.
Krafttransformatorer kunna utföras antingen som kärntransformatorer
eller som manteltransformatorer. Skillnaden mellan de olika utföringssätten
hänför sig i första hand till järnkärnans utförande och framgår av fig. 7: 51
och 7: 52. Om man med ben förstår den del av järnkärnan, som är försedd
med lindning, och med ok de övriga delarna av järnkärnan, kan man
säga, att oken vid kärntransformatorerna förbinda de olika benen, under
det att de vid manteltransformatorerna förbinda de båda ändarna av samma
ben och därvid omgiva benet liksom en mantel. Vid trefas
kärntransfor-matorn äro benen ställda bredvid varandra, vid trefas
manteltransformatorn äro de normalt placerade efter varandra i längdriktningen.
Kärntransformatorer utföras i regel stående, dvs. med kärnans axel vertikal, under
det att manteltransformatorer i regel äro liggande.
Fig. 7: 50. Uppmätning
av vissa övertoner i en
D-kopplad lindning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
