Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - O. Krafttransformatorns konstruktion - 4. Oljelåda och kylanordningar - 5. Genomföringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226
vid en läcka på någon tub. Kylaren monteras i regel horisontellt men kan
även anbringas vertikalt. I det förra fallet bör vattendelningskammaren
placeras så, att kylvätskan inledes underifrån och avgår uppåt, för att luften
automatiskt skall drivas ut vid igångsättning och för att man skall undgå
risken, att vattnet rinner ur kylaren vid avbrott i vattenledningen. Vid
vertikalt montage bör vattendelningskammaren placeras överst för att förhindra,
att luft kvarstannar i tuberna, och för att underlätta utdragandet av tubsatsen
vid rengöring. Beträffande anordningen i övrigt hänvisas till fig. 7: 83, som
visar ett schema för uppställningen av fyra oljekylare, samt fig. 7: 84, som
visar en STAL-kylare uppmonterad.
Vid självkylning och vattenkylning är den bortförda värmemängden bl. a.
beroende av kärlets ytteryta, dvs. dess höjd gånger dess omkrets. Den
förlusteffekt, som vid olika lådhöjder och olika kylsystem men med samma
temperaturstegring på oljan kan bortföras per meter lådomkrets,
åskådliggöres av diagrammet, fig. 7: 85. Härav framgår, att de i diagrammet angivna
kvlanordningarna ha var och en sitt effektområde, dock att de olika
effektområdena delvis täcka varandra. Att märka är, att systemet med radiatorer
av kamflänsrör har föga mindre räckvidd än vattenkylningen. Vid
cirkulerande tryckolja är man oberoende av kärlets storlek. Härvid kan man
sålunda alltid bortföra de förluster, som uppstå även hos den största
transformator, som kan placeras i ett kärl av given storlek, emedan man, genom
att kvlapparaten icke är bunden till kärlet, har frihet att välja hur stor
kylapparat som helst.
5. Genomföringar.
Transformatorkärlet tätas med ett lock av stålgjutgods eller, vilket
numera är det vanligaste, svetsad plåt (se fig. 7: 68). De erforderliga
genom-föringarna äro i regel anbringade i locket. Antalet genomföringar utöver de
tre huvuduttagen per lindning beror, dels på huru många extra uttag för
spänningsreglering som skola föras genom locket, dels på om man vill ha
nollpunkten tillgänglig eller ej, dels slutligen på om man vill ha möjlighet
att ovanför locket omkoppla lindningen, exempelvis mellan Y och D.
Genomföringar för lägre spänningar utföras normalt av porslin upp till
44 kV. Utförandet är härvid beroende av om transformatorn skall användas
inom- eller utomhus. Vid anslutning med kabel har man under senare år i
allt större utsträckning börjat använda transformator med påbyggd
kabelmuff. Fig. 7: 86 visar en dylik kabelmuff, och fig. 7: 87 visar en
utomhus-transformator med påbyggda kabelmuffar samt frånskiljare och
säkerhetsapparater. Säkringarna äro härvid uttagbara endast i spänningslöst tillstånd.
För högre spänningar brukas numera alltid kondensatorgenomföringar.
Dessa användas normalt från 33 à 44 kV men förekomma även vid
spänningar av storleksordningen 22 kV. Kondensatorgenomföringen, som när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
