Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mättransformatorer - B. Spänningstransformatorer - 3. Belastningsförmåga och mätnoggrannhet - 4. Konstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’267
kel. Viel leverans av spänningstransformatorer kunna garantierna även vara
stipulerade på det sättet, att man, om belastningen ej överstiger vissa angivna
värden, garanterar ett visst maximalt omsättningsfel och en viss maximal
felvinkel. Detta villkor kan vara formulerat exempelvis så, att
omsättningsförhållandet ej skall variera mer än ± 0,5 % från tomgång till fullast och
att felvinkeln ej skall uppgå till mer än ± 20 minuter, under förutsättning
att den mätta spänningen ligger mellan 80 och 120 % av märkspänningen.
4. Konstruktion.
Det har tidigare sagts, att spänningstransformatorn närmast kan jämföras
med en normal krafttransformator, med undantag för att lindningarna
dimensionerats mycket rikliga med hänsyn till den utomordentligt ringa
belastningen, för att spänningsfallen skola bliva små. Det har också angivits, att
det av spänningsfallen förorsakade omsättningsfelet kan kompenseras genom
en korrektion av antalet lindningsvarv. Detta har emellertid ingen inverkan
på felvinkeln. För att reducera båda felen och samtidigt därmed felens
variation med belastningen måste man nedbringa de uppträdande
spänningsfallen genom att minska lindningens resistans och läckning samt
tom-gångsströmmen.
Resistansen blir mindre genom ökad ledararea, men möjligheterna äro
härvid i viss mån begränsade av brist på utrymme. Läckningen kan man
nedbringa genom att placera lindningarna koncentriskt och så nära varandra,
som kan tillåtas med hänsyn till isoleringen. Tomgångsströmmen, som ökar
det primära spänningsfallet, kan nedbringas genom användning av
kisellegerad, omsorgsfullt isolerad plåt samt genom att man håller lägre
magnetisk täthet än i krafttransformatorn. Ett normalt värde för tätheten i en
spänningstransformator är 7 000 à 9 000 gauss (maximivärde). Ändock blir
tomgångsströmmen oftast av samma storleksordning som
belastningsströmmen och kan t. o. m. bli betydligt större. Tomgångsströmmen innefattar en
aktiv komposant, som svarar mot järnförlusterna, en induktiv komposant,
som svarar mot magnetiseringen av järnet, samt dessutom för de högsta
spänningarna en kapacitiv komposant för uppladdning av transformatorns
lindningar sinsemellan och mot jord.
Spänningstransformatorn utföres i allmänhet som en enfastransformator
med två isolerade primäruttag. För både lägre och högre spänningar
förekommer det dessutom, att man använder enfasiga spänningstransformatorer
mellan respektive faser och jord. Transformatorn behöver i detta fall förses
med endast ett isolerat primäruttag. Vidare förekomma trefasiga
spänningstransformatorer med tre isolerade primäruttag. Trefasspänningar bruka dock
ofta mätas med två tvåpoligt isolerade spänningstransformatorer i
V-kopp-ling, dvs. inkopplade på två .huvudspänningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
