Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mättransformatorer - C. Strömtransformatorer - 6. Överbelastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’303
den höga mättningen kan emellertid järnet få en kvarblivande magnetism
och måste därför avmagnetiseras, innan transformatorn på nytt kan ge
riktiga värden.
Vid överbelastning av en strömtransformator, t. ex. vid kortslutning på
nätet, utsättes den dels för onormalt hög magnetisering, dels för onormala
termiska och dynamiska påkänningar. Den av överströmmen förorsakade
högre magnetiseringen av järnet har i allmänhet mindre betydelse. Även
om transformatorn har ganska hög sekundär belastning, kan den i
allmänhet tåla minst tiodubbla märkströmmen, utan att nämnvärd mättning
inträder i järnet och utan att felet ökas. Vid användning av
strömtransformatorer för exempelvis ett differentialskydd är det dock viktigt, att man
använder typer, som äro så beskaffade, att sekundärströmmarna
kompensera varandra även vid överbelastning. Detta innebär, att vid de
överströmmar, som kunna uppträda på platsen i fråga, får någon mättning ej inträda
i de använda strömtransformatorerna.
För att få ett mått på strömtransformatorns termiska hållfasthet brukar
man ånge den strömstyrka, som transformatorn kan uthärda under 1
sekund utan att skadas. Denna ström benämnes tillåten korttidsström och
anges med effektivvärdet. Om transformatorn tål, att primärlindningen från
normal drifttemperatur värmes upp till en sluttemperatur av 200° C, kan
man i allmänhet approximativt erhålla värdet på korttidsströmmen, om
man räknar med att varje kvadratmillimeter av primärledarens area tål
180 A. Detta värde gäller dock endast för kopparledare. Den tillåtna
korttidsströmmen för normala strömtransformatorer uppgår i allmänhet till
70—120 gånger märkströmmen. Dessa värden gälla både de enklare och
de för mycket hög spänning isolerade typerna.
Av stor vikt är, att strömtransformatorn tål uppträdande
kortslutningsströmstötar även med hänsyn till de mekaniska påkänningarna inuti
transformatorn, vilket sammanhänger med den dynamiska hållfastheten.
Gränsvärdet benämnes därvid tillåten stötström och anges med momentanvärdet.
Den tillåtna stötströmmen anges alltid vid kortsluten sekundärlindning. I
drift kommer det verkliga gränsvärdet att ligga något högre, enär
sekundärströmmen vid ansluten belastning ej växer lika fort som vid kortsluten
sekundärlindning. De uppträdande påkänningarna bero på transformatorns
konstruktion. Dels verka lindningarna repellerande på varandra, dels
uppträda krafter mellan de olika ledarna i samma lindning. Om
lindningarna äro anbringade koncentriskt enligt fig. 8: 72, blir följden, att de
elektromagnetiska krafterna sträva att vidga den yttre primärlindningen och
pressa ihop den inre sekundärlindningen, samtidigt som båda spolarna
sammanpressas i axiell led. Om lindningen härvid är rektangulär, bli
påkänningarna större, enär krafterna sträva att ge lindningen en cirkulär
form. Om den ena lindningen är förskjuten axiellt i förhållande till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>