Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - A. Grundprinciper - 1. Växelströmsgenerering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
använder man för flödets alstring elektromagneter, matade från en
likströmskälla. Lindningen på dessa magneter benämnes magnetlindning.
Slutligen talar man också om stator och rotor, varvid ordet stator användes
om den stillastående delen av maskinen och ordet rotor om den roterande
delen. Vid synkronmaskinerna utnyttjas statorn normalt som ankare,
medan rotorn består av elektromagneter.
Hur en växelströmsgenerator i princip är uppbyggd, framgår av fig. 9: 1.
Figuren visar en rotorring, försedd med i detta fall fyra elektromagnetpoler.
Fig. 9: 1. Schematisk bild av synkrongenerator.
Magnetiseringen sker med likström från en särskild strömkälla, och
magnet-lindningarna äro kopplade så, att varannan magnetpol blir en nordpol och
varannan en sydpol. Magnethjulet omges av statorn. På dennas insida finnas
spår, i vilka ledarna äro förlagda. De i polerna alstrade elektromagnetiska
flödena sluta sig genom statorring och rotorring, varvid flödet från varje
pol delar sig så, att hälften går åt vartdera hållet, såsom figuren visar.
Mellanrummet mellan polernas yta och den inre ytan av statorringen benämnes
luftgap. Det magnetiska flödet får på detta ställe genomgå en kortare
vägsträcka i luft, under det att den övriga delen av kretsen består av järn.
Avståndet mellan mittpunkterna på två närliggande poler utefter statorns
inre yta kallas en poldelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
