Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper / 27 (1942-1943) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - C. Kraftverksgeneratorns konstruktion - 1. Stator

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmast plåten, lägges därför på andra sidan av maskinen i planet längst
bort från plåten. Fasen i mellanplanet får behålla detta plan på båda sidor
om maskinen. Härigenom få faserna ungefär lika resistans och reaktans.

Treplanslindningen användes företrädesvis vid fåpoliga maskiner med
många spår per pol och fas (fig. 9:29 utvisar endast 2 spår per pol och
fas). I ett sådant fall få nämligen en tvåplanslindnings härvändar så stort
radiellt djup, att det kan möta svårigheter att bereda plats inom kåpan.
Lindningsplanens förläggning utanför maskinen kan ske på olika sätt. Ett
utförande visas av fig. 9:30. Ett annat utförande erhålles, om härvorna i
de olika planen bockas på samma sätt men på olika avstånd från plåten.
Även vid tvåplanslindningen förekomma olika utföranden, beroende på
härvans form, utrymme etc.

Fig. 9: 31 o. 9: 32. T. v. härvgrupp till en planlindning, t. h. härvgrupp till en övergångslindning.

Tvåplanslindningen utföres med samlad fas, vilket innebär, att de spår,
som tillhöra samma pol och fas, tillhöra samma härvgrupp (se fig. 9:25).
Treplanslindningen utföres i regel med delad eller grenad fas, vilket
innebär, att de spår, som tillhöra samma pol och fas, fördelas på två skilda
härvgrupper (se fig. 9:29). Planlindningarna, såväl tvåplans som treplans,
karakteriseras därav, att de till samma härvgrupp hörande härvorna äro
koncentriska i förhållande till varandra. Detta framgår tydligast av fig. 9:31,
som visar en härvgrupp med 3 härvor per pol och fas.

Man kan också tänka sig en sådan kombination av härvorna, att de
korsa varandra enligt fig. 9:32. Man får då en s. k. övergångslindning, som
kännetecknas av att alla härvor äro lika (se fig. 9:40). Den får icke
förväxlas med en planlindning, som innehåller övergångshärvor (se fig. 9:42).
Om övergångslindningen består av härvor, benämnes den vanligen
övergångshärvlindning. Vid denna lindning ligger i regel den ena härvsidan
i övre hälften av ett spår och den andra härvsidan i undre hälften av ett
annat spår. En övergångshärvlindning för 2 spår per pol och fas återges i
fig. 9:33, varvid dock endast en av faserna är inritad. Den i figuren visade
lindningen är utförd med s. k. fullt lindningssteg, vilket innebär, att avståndet
mellan härvsidorna i en härva är lika med poldelningen. Den övre
härvsidan kommer därvid alltid att tillhöra samma fas som den undre härvsidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>