Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - I. Synkronmotorn och autosynkronmotorn. Faskompensering med synkronkondensator - 3. Autosynkronmotorn - 4. Faskompensering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
den så, att den ena fasen får större ledararea än de båda övriga, med
anledning av att den i drift får dubbelt så stor ström. Detta medför också,
att spåren måste dimensioneras och anordnas på särskilt härför lämpat sätt.
Autosynkronmotorn kan sägas vara ett mellanting mellan en
synkronmotor och en asynkronmotor. Den går av sig själv upp i synkront varvtal
och kan i allmänhet göra detta även vid fullastmoment. Startegenskaperna
kunna alltså betecknas som mycket goda. Dessutom har
autosynkronmotorn i drift synkronmotorns goda egenskaper, i det att den går med ett
konstant, av belastningen oberoende varvtal, varjämte magnetiseringen kan
avpassas efter förhållandena och vid behov så, att effektfaktorn på nätet
förbättras.
Autosynkronmotorn utföres för effekter upp till några tusen kVA. Den
har emellertid icke fått någon större användning i jämförelse med
asynkronmotorn och är knappast motiverad för mindre effekter. Det
konstruktiva utförandet påminner i de flesta avseenden om andra maskinslag och
förbigås här.
4. Faskompensering.
Både synkronmotorn och autosynkronmotorn besitta den värdefulla
egenskapen, att man åtminstone i viss grad kan avpassa effektfaktorn på den
uttagna effekten med hjälp av magnetströmmen. Båda maskinerna kunna
sålunda över magnetiseras, så att fasförskjutningen blir kapacitiv. Med hjälp
av en övermagnetiserad synkronmotor eller autosynkronmotor kan man
förbättra effektfaktorn i ledningen till ett distributionsnät, som har induktiv
last. Därigenom minskas den överförda strömmen och därmed även
överföringsförlusterna. Man kan säga, att de nämnda maskinerna verka på
samma sätt som en inkopplad kondensator. Den övermagnetiserade
synkronmotorn respektive autosynkronmotorn kan med andra ord leverera
en del av den i nätet erforderliga reaktiva effekten. Motorn bör därvid
vara placerad i närheten av belastningsobjekten.
Av det sagda framgår, att en synkronmotor eller en autosynkronmotor
alltid bör användas så, att man verkligen drager nytta av den
faskompensering, som kan erhållas. Det är alltså av vikt, att magnetströmmen hålles
tillräckligt hög, i den mån det kan tillåtas med hänsyn till maskinens
temperaturstegring. I allmänhet lönar det sig icke att fullständigt kompensera
den erforderliga reaktiva effekten i ett nät utan endast högst så långt, att
effektfaktorn blir av storleksordningen 0,85 à 0,95 (induktivt).
I vissa fall kan det löna sig att installera en tomgående synkronmotor
enbart för att alstra den erforderliga reaktiva effekten. Motorn behöver i
ett sådant fall ej driva någon maskin eller någon annan anordning, och
varvtalet kan därför väljas så, att det ger den billigaste maskinen. En
dylik synkronmaskin benämnes även synkronkondensator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
