- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper /
84

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - L. Parallelldrift - 6. Dynamisk stabilitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

ur fas. Detta förhållande motsvaras i fig. 9: 81 av att fjädern blir spänd
så långt, att den ej förmår återföra magnethjulet till dess mot belastningen
svarande läge, utan belastningsvinkeln 6 ökar. Då magnethjulet kommit
ett varv före ankarringen, är fjäderkraften ej tillräcklig för att hålla kvar
magnethjulet, utan detta fortsätter sin rörelse i förhållande till ankarringen,
och fjädern kommer att växelvis accelerera och retardera rörelsen.

I verkligheten yttrar sig ett urfasfall på det sättet, att glödlampornas
ljusstyrka långsamt avtager, då generatorn går ur synkronism. Därefter börja
lamporna blinka med ökad frekvens, allteftersom magnethjulets hastighet
mer och mer avviker från ankarringens hastighet. Variationernas storlek

e2

Fig. 9: 83 o. 9: 84. Spänningen på en kraftledning mellan
två stationer, överst då spänningarna E1 och £’2 ligga i
fas, underst då de äro motriktade varandra. Spänningen
i punkten A varierar under en pendlingsperiod mellan
de markerade värdena.

beror härvid på var lampan är ansluten till nätet. Förhållandena framstå
enklast, om man tänker sig en kraftledning mellan två stationer enligt fig.
9: 83 och 9: 84. Figurerna visa spänningens storlek i olika punkter på
ledningen, under förutsättning att stationernas spänningar ligga i fas med
varandra respektive äro motriktade varandra. För sistnämnda fall blir
spänningen i ledningens mittpunkt lika med noll, och
spänningsvariationerna bliva alltså störst i denna punkt och mindre närmare stationerna.

Det framgår av det ovan sagda, att den dynamiska stabiliteten är något
helt annat än den statiska stabiliteten. Det är mycket väl möjligt, att en
maskin tål en viss belastning, utan att dess statiska stabilitetsgräns
överskrides, men vid plötslig tillslagning av den nämnda lasten kan maskinen falla
ur fas på grund av den uppstående pendlingen, och detta innebär, att den
dynamiska stabilitetsgränsen har överskridits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free