Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Asynkronmaskiner - G. Den kortslutna motorn och dess startförhållanden - 6. Dubbellindad rotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Under starten har rotorströmmen hög frekvens. Detta gör, att
strömstyrkan i den undre lindningen blir liten på grund av den stora induktansen.
I den övre lindningen åter har induktansen och därmed även reaktansen
mindre betydelse. Det blir sålunda huvudsakligen den övre lindningen,
som tjänstgör under starten. Denna lindning brukar vara utförd med högt
motstånd. Detta åstadkommes antingen genom liten ledararea eller genom
användning av en speciell legering med högt specifikt motstånd, så att
man kan använda kraftigare ledare. Det resulterande motståndet i rotorn
vid starten blir relativt högt, vilket begränsar startströmmen.
Samtidigt som motorns varvtal ökar, blir frekvensen på rotorströmmen
lägre. Därigenom minskas också rotorlindningarnas reaktans, och rotorns
resulterande motstånd mot strömmen blir mindre. Då motorn kommit
upp i nära synkront varvtal, är frekvensen på rotorströmmen ganska låg.
Man kan då praktiskt taget bortse från reaktansen, och rotorströmmen
kommer att fördela sig på de båda rotorlindningarna i förhållande till
arean. Den undre lindningen har större area och kommer alltså att föra
huvudparten av strömmen. Resultatet blir, att motorn i drift arbetar som
en vanlig kortsluten motor, samtidigt som startströmmen blir betydligt
begränsad.
Genom det angivna utförandet med två rotorlindningar erhåller man icke
blott en minskad startström utan också ett i viss grad ökat startmoment.
Alltefter de önskade egenskaperna kan den övre rotorlindningen utföras
med en större eller mindre del av rotorns totala ledararea; man har alltså
ganska stora möjligheter att variera konstruktionen av motorn. Ett liknande
resultat erhålles, genom att man utför rotorspåren mycket smala och djupa
(se fig. 10: 14). Vid starten kommer då rotorströmmen att tvingas ut till
de delar av ledarna, som ligga närmare periferin, på grund av att
induktansen är större för de partier, som ligga närmast spårets botten. Den
uppstående strömförträngningen återfinnes i själva verket till en viss grad i
varje elektrisk maskin men blir i det ifrågavarande fallet mycket stor till
följd av de höga och smala ledarna. En rotor med det angivna utförandet
brukar även benämnas strömförträngningsrotor. Den förut nämnda motorn
med två lindningar på rotorn är dock betydligt vanligare och medger större
anpassning efter olika startförhållanden.
Jämföras en motor med dubbellindad rotor och en normal kortsluten
motor av samma storlek, befinnes det, att både start- och driftegenskaperna
bliva olika. Vid starten blir till följd av det höga rotormotståndet
start-strömmen mindre och startmomentet större hos motorn med dubbellindad
rotor. Dessutom får rotorn större magnetisk läckning, vilket gör, att
överbelastningsförmågan blir mindre och effektfaktorn sämre. Skillnaden
framgår tydligt av fig. 10: 15, som visar både strömkurvor och momentkurvor för
de båda motorerna. Till skillnad från de tidigare visade momentkurvorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
