Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Likströmsmaskiner - A. Principen för likströmsgeneratorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 11
LIKSTRÖMSMASKINER
Likströmsmaskinen användes både som generator och som motor. Det
konstruktiva utförandet är i de båda fallen i stort sett detsamma. De
karakteristiska egenskaperna bliva dock ganska olika, och de båda maskinerna
behandlas därför i det följande var för sig.
A. Principen för likströmsgeneratorn.
Likströmsgeneratorn överensstämmer med växelströmsgeneratorn
såtillvida, att ankarlindningen ledare skäras av det magnetiska flödet från
magnetpoler, varigenom det i lindningen induceras en växelspänning.
Likströmsgeneratorn innehåller emellertid dessutom en kommutator eller
strömvän-dare, som omvandfar växelströmmen till likström. Skillnaden mellan de båda
maskinslagen framgår av de schematiska bilderna i fig. 11: 1 och 11:2.
Växelströmsgeneratorn har oftast en stiilastående ankarlindning och
roterande magnetpoler. Vid likströmsgeneratorn är det enklare att låta
ankarlindningen rotera och magnetpolerna vara stillastående. Magnetpolerna äro
därvid placerade på innersidan av en statorring, och ankarlindningen är
förlagd i spår i de yttre delarna av rotorn, som alltså utgör maskinens ankare.
Ankarlindningen utgöres av härvor, förlagda i spår utefter ankarets yta
med ungefär en poldelnings avstånd mellan härvsidorna och förbundna
med varandra, så att lindningen bildar en sluten strömkrets. Kommutatorn
består av ett antal från varandra isolerade kopparlameller, av vilka var
och en är förbunden med lindningen. Anslutningarna till kommutatorns
lameller äro utförda på vissa avstånd från varandra, t. ex. från vart annat
eller vart tredje varv av ankarlindningen. Den erhållna strömmen i
ankarlindningen är en växelström, vars frekvens beror på antalet poler och
rotorns varvtal. Från stillastående borstar, som släpa på kommutatorn,
kan man taga ut likström.
När magnethjulet i trefasgeneratorn roterar, induceras växelspänningar i
de tre från varandra skilda faslindningarna i statorn. I likströmsgeneratorn
får man på samma sätt genom ankarlindningens rotation förbi de stilla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
