Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - B. Induktionsregulator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Av figuren framgår, att den resulterande spänningen kan varieras mellan
två gränsvärden E1 -\-E2 °ch Ev-E2. Regleringen mellan dessa
gränsvärden blir fullkomligt kontinuerlig. Om spänningen Et varierar mellan de
angivna gränserna, är det sålunda möjligt att medelst induktionsregulatorn
reglera spänningen Es, så att den blir fullkomligt konstant.
Det är att märka, att den spänning, som erhålles från en
induktionsregulator, ej alltid ligger i 1’as med den
tillförda spänningen. Därav följer,
att man ej generellt kan använda
två induktionsregulatorer
parallellkopplade, försåvitt de ej regleras
fullkomligt synkront.
Då en induktionsregulator är
belastad, uppstår liksom vid en vanlig
asynkronmotor ett moment mellan
statorlindningen och
rotorlindningen. Regulatorn måste därför vara
så konstruerad, att detta moment
kan upptagas av
manöveranordningen. Vanligen brukar rotorn vridas
genom en snäckväxel, och denna
måste därvid vara dimensionerad
så, att den tål det uppträdande
momentet. Växeln kan vridas antingen
för hand eller, såsom ofta är fallet,
av en liten trefasmotor. Om det
gäller att reglera en trefasspänning
på ett konstant värde, förekommer
det även, att regulatorn
automatiseras. Man kan därvid använda en
kontaktvoltmeter eller annan
lämplig anordning att ge impuls till
motorn för vridning av växeln åt
det ena eller andra hållet.
Induktionsregulatorns beräkning
och konstruktion genomföras huvudsakligen enligt samma grunder som
fölen trefasig asynkronmaskin. Man har härvid full frihet att välja ett poltal,
som ger de lämpligaste dimensionerna. Rotorn kan förses med släpringar
och borstar, men då den maximalt förekommande vridningen är tämligen
liten (± 180 elektriska grader), är det vanligare, att regulatorn förses med
kablar, som förbinda uttagen på den vridbara rotorn med statorlindningen.
Vid spänningar, som ej överstiga 2 à 3 kV, utföres regulatorn i regel luftkyld.
Fig. 12: 16. Trefasig induktionsregulator utan
låda för 35 kVA genomgående effekt, 380/380—
450 V, 50 hz, försedd med manövermotor.
(Elektromekano)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
