Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - C. Växelströms kommutatormotorer - 5. Trefas shuntmotorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
och den kortslutna sekundärlindningen i statorn. Trefasströmmen i rotorn
alstrar ett magnetiskt flöde, som i förhållande till rotorledarna roterar med
synkron hastighet. Rotorn kommer att rotera åt motsatt håll mot flödet,
och dess hastighet i tomgång blir nära synkron hastighet. Följden blir, att
flödet i själva verket kommer att stå nästan stilla i förhållande till statorn.
Vid belastning får rotorn en något lägre hastighet, och flödet får en
långsam rotation i motsatt riktning mot rotorns.
Om man tänker sig borstarna förskjutna så, som figuren visar, erhålles
mellan borstarna en inducerad spänning från reglerlindningen. Denna
spänning är oberoende av motorns varvtal och endast beroende av
borstförskjutningen, i det att storleken blir direkt proportionell mot avståndet mellan
borstarna på kommutatorns yta. Går motorn i tomgång, kommer varvtalet att
ställa in sig så, att sekundärlindningen blir praktiskt taget strömlös. Detta
innebär, att den i sekundärlindningen mellan borstarna a och b inducerade
spänningen skall kompensera den spänning, som alstras i reglerlindningen.
Förutsättningen för att de båda spänningarna skola kompensera varandra,
är, att de ha samma storlek, samma frekvens och dessutom faslikhet.
Frekvensen måste vara densamma, emedan borstarna äro stillastående i
förhållande till sekundärlindningen. Om borstarna äro placerade
symmetriskt i förhållande till ifrågavarande lindningsfas i sekundärlindningen,
erhålles också faslikhet. Storleken av den inducerade spänningen i
sekundärlindningen är proportionell mot varvtalets avvikelse från det synkrona
varvtalet, och varvtalet kommer att ställa in sig så, att denna spänning blir lika
med den, som induceras i reglerlindningen mellan de anslutna borstarna.
Resultatet av de anförda förhållandena blir, att motorn kommer att
gå med ett undersynkront varvtal, varvid avvikelsen från det synkrona
varvtalet blir proportionell mot avståndet mellan samhörande borstar på
kommutatorn. Om antalet inkopplade lindningsvarv i reglerlindningen är
hälften så stort som antalet lindningsvarv i varje fas i sekundärlindningen,
skulle motorns varvtal i tomgång teoretiskt bli halva synkrona varvtalet.
I verkligheten blir varvtalet på grund av läckningsförhållandena något
lägre.
Om borstarna med utgångspunkt från det synkrona borstläget förskjutas
åt motsatt håll mot vad figuren visar, så att uttagen komma att korsa
varandra, får den mellan borstarna uttagna spänningen från reglerlindningen
motsatt tecken mot förut. För att den i sekundärlindningen inducerade
spänningen också skall få motsatt tecken mot förut, måste motorns varvtal
stiga över det synkrona. Fortfarande gäller, att varvtalet anpassar sig,
så att den alstrade spänningen i sekundärlindningen blir lika stor som
motsvarande spänning i reglerlindningen. Om det inkopplade antalet
lindningsvarv i reglerlindningen exempelvis är hälften så stort som antalet
lindningsvarv i sekundärlindningen, skulle motorn i tomgång teoretiskt gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
