Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Likriktare - D. Elektronventilen - E. Jonventilen - 1. Principiellt utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
elektroden eller glödkatoden genom elektrisk uppvärmning av en
special-behandlad metalltråd, vilken därvid blir glödande. Anslutes nu en
likströmskälla med sin minuspol till katoden och sin pluspol till en kall elektrod i
röret (anoden), framgår en ström. Bytes däremot polariteten, ernås ingen
förbindelse genom ventilen (se fig. 13: 18).
Effektiviteten av elektronventilen som
likriktarelement är begränsad av att en
särskild glödströmseffekt erfordras för
katodens uppvärmning och vidare av att
ventilen utgör ett tämligen stort motstånd i
strömkretsen. Den användes därför
endast för mindre effektbehov, för
radioapparater, för batteriladdning vid mindre
enheter etc., samt i sådana fall då andra
möjligheter saknas, såsom vid likriktning
av mycket höga spänningar i röntgenrör,
radiosändare m. m. Elektronventilens
livslängd är begränsad, enär glödkatoden i
densamma så småningom förbrukas.
Elektronventilens gallerstyrning
behandlas senare under avdelning F.
E. Jonventilen.
1. Principiellt utförande.
Spänningsfallet mellan anoden och katoden har vid jonventilen
nedbringats genom införandet av en ledande eller joniserbar gas i likriktarkärlet.
Den vanligaste och för större strömmar nästan uteslutande använda gasen
är kvicksilverånga.
Även jonventiler kunna konstrueras med glödkatod. När fyllnadsgasen
är kvicksilverånga, användes dock oftast en katod av flytande kvicksilver.
Detta medför den stora fördelen, att kvicksilvret efter förångning åter kan
kondenseras och sålunda bringas att ständigt förnya katoden, vilken
därför blir oförstörbar.
En kvicksilverlikriktare består, såsom bäst framgår av den i fig. 13: 21
visade ritningen, av ett evakuerat kärl med ett antal från kärlet isolerade
anoder samt den förut omtalade katoden av flytande kvicksilver. Katoden är
anbringad i den på lämpligt sätt utformade bottnen, som är isolerad från
den övriga delen av kärlet. Samtliga elektroder äro sålunda isolerade från
kärlväggen. Tack vare ljusbågen blir emellertid kärlväggen spänningsfö-
Fig. 13: 18. Schematisk bild av
elektronventil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
