- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper /
229

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Likriktare - E. Jonventilen - 1. Principiellt utförande - 2. Koppling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

rande under drift och får därvid samma potential som katoden, vilken utgör
likriktarens pluspol. Kärlet kan sålunda få livsfarlig spänning till jord och
placeras vanligen på isolerande fötter.

2. Koppling.

Som förut nämnts, får man vid likriktning av växelström ett antal
rättvända strömimpulser, som emellertid, då de sammansättas, ej ge en
pulsa-tionsfri likström.
Pulsationerna kunna avlägsnas
genom lämpliga
glättnings-medel, men av ekonomiska
och även andra skäl är
detta ibland ogörligt,
särskilt vid större effekter.

En annan möjlighet att
erhålla bättre glättad
likström är att använda en
flerfasig växelström för
likriktningen och därigenom
öka antalet kommuteringar
av strömmen per
växelströmsperiod. Man kan
nämligen ordna det så, att likriktaren icke släpper igenom växelströmmens
hela halvvåg utan endast den högsta och flackaste delen därav, varefter
strömmen flyttas över till en annan fas, där förhållandet upprepas. Ett sådant
fall visas av fig. 13: 19, som motsvarar kopplingen i fig. 13:3.
Överflyttningen sker helt automatiskt, om man anbringar likriktarelement i var
och en av faserna. Likriktarelementen hindra strömmen från att gå i mer
än en riktning i varje särskild fas. Dessutom ha faserna ständigt olika
spänning, och strömmen till likströmskretsen kommer i varje ögonblick att
gå genom den fas, som har den högsta spänningen.

Genom att öka antalet faser kan man också öka antalet kommuteringar.
Antalet kommuteringar per period kan variera från två till hur många
som helst, varvid vanliga tal äro tre, sex och tolv. Högre antal
kommuteringar förekommer sällan, ty med tolv överflyttningar blir, som man lätt
kan övertyga sig om, den avgivna spänningen så glättad, som man
rimligen kan begära, och detta utan användning av glättningsmedel (se fig.
13: 23). Det antal vågkammar i strömmen, som förekommer per
växelströmsperiod, brukar benämnas likströmmens pulstal. Normalt är detta
tydligen lika med antalet kommuteringar under perioden.

Transformatorn utnyttjas emellertid dåligt, om strömmen endast får gå
i en riktning i varje faslindning. Kopplingar finnas därför, som tillåta an-

Fig. 13: 19. Spänningsförhållanden vid trefas
envägs-likriktning enligt fig. 13:3. Els = 1,17 Evs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free