- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper /
243

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - A. Luftledningar - 2. Resistans - 3. Induktans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

i järnet. Ökningen beror på strömmens frekvens och strömtäthelen men
sammanhänger också med materialets kemiska sammansättning,
hårdhetsgrad, permeabilitet etc. Den blir dessutom olika, om ledaren är utförd
som tråd eller som lina.

I fig. 14: 4 och 14:5 anges resistansökningen vid 50 hz i procent av
lik-strömsresistansen för ståltråd respektive stållina av olika dimensioner och
vid varierande medelströmtäthet. Dessa kurvor gälla vid 15° C för en
ledning av normal kallbearbetad ståltråd. Man kan räkna med att den
effektiva växelströmsresistansen varierar med temperaturen på samma sätt som
likströmsresistansen.

3. Induktans.

Den induktiva reaktansen hos en kraftledning för växelström kan
generellt skrivas

X— 2 nfLl ohm

där f= frekvensen i hz,

L = induktansen i henry per km,
l = ledningens längd i km.

På grund av att strömmen i den av ledningen bildade slutna strömkretsen
får gå fram och tillbaka i närbelägna ledare, erhåller man dels en
själv-induktans i varje ledare för sig, dels också en ömsesidig induktans mellan
ledarna. Den resulterande induktansen är lika med självinduktansen,
minskad med den ömsesidiga induktansen, och blir mindre, ju närmare
varandra ledarna äro förlagda.

Fig. 14: 6—14: 8. T. v. enfasledning. T. h. trefasledning dels med ledarna anordnade i en
liksidig triangel, dels med ledarna i ett horisontellt plan.

Vid en enfasledning enligt fig. 14: 6 eller en trefasledning med
symmetrisk belastning och ledarna placerade i hörnen av en liksidig triangel enligt
fig. 14: 7 erhåller man för ledare av omagnetiskt material, omgivna av luft,
en resulterande induktans

2 a

L = (4,6 log -j- + 0,5) • 10"4 henry per km och fas

där a = fasavståndet,

d= ledarens diameter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free