Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - A. Luftledningar - 7. Avledning - B. Kabelledningar - 1. Resistans, induktans och kapacitet. Spänningsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Oaktat man vid moderna kraftledningar i regel kan helt försumma
av-ledningsförlusterna, måste man dock taga hänsyn till att koronan kan störa
radiomottagning.
B. Kabelledningar.
1. Resistans, induktans och kapacitet. Spänningsfall.
En kabels elektriska data kunna i allmänhet beräknas på samma sätt som
en luftlednings. Att märka är härvid, att den induktiva reaktansen i
förekommande kablar för kraftledningar med undantag för större areor är så
liten, att den kan försummas vid sidan av resistansen. Å andra sidan blir
kapaciteten i genomsnitt 20 à 40 gånger större än vid motsvarande
luftledning, och man måste alltså i högre grad taga hänsyn därtill.
Resistansen beräknas på samma sätt som för en luftledning. Om man
därvid också önskar taga hänsyn till de tillsatsförluster, som uppträda i
isolermaterialet samt i kabelns blymantel ocli järnarmering, kan man göra
vissa tillägg till likströmsresistansen, vilket närmare behandlas nedan i
samband med förlusterna.
En kabels induktiva reaktans kan beräknas enligt samma uttryck, som
tidigare använts för enfas respektive trefas luftledning. Avståndet mellan
ledarna i trefaskabeln får därvid räknas som centrumavståndet. Det är
tydligt, att detta avstånd blir ofantligt mycket mindre än vid en luftledning,
och det är närmast detta, som gör, att reaktansen blir betydligt mindre.
De teoretiska beräkningarna av reaktansen kunna emellertid kompliceras,
genom att fasavståndet sällan är känt i förväg, åtminstone ej exakt. Då
vidare ledarens area ofta ej har cirkulär form, blir en exakt beräkning sällan
möjlig. Man använder därför oftast erfarenhetssiffror.
Det visar sig, att den induktiva reaktansen för mantelisolerade trefaskablar
vid 50 hz endast vid mycket liten ledararea kan uppnå så höga värden som
0,08—0,10 ohm per km och fas. I allmänhet blir siffran betydligt lägre.
För en trefaskabel med arean 120—185 mm2 och med en spänning
av-Il kV blir reaktansen vid 50 hz ca 0,06 ohm per km och fas. Vid högre
spänningar och enfaskablar eller fasmantlade trefaskablar får man räkna
med något högre värden, exempelvis vid 66/fö kV och samma area som
förut ca 0,13 ohm per km. Vid 25 hz blir reaktansen hälften så stor.
En kabels kapacitet blir avsevärt större än motsvarande luftlednings,
dels emedan fasavståndet är betydligt mindre, dels emedan det
isolermaterial, som omger ledaren, har en större dielektricitetskonstant än luft.
För normala kablar kan man i genomsnitt räkna med en
dielektricitetskonstant av ca 3,5, under det att motsvarande konstant för luft är 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
